Idrottsfysiologen

Är du villig att betala priset?

2011-11-02T10:28:00.001+01:00

Anders Ericsson vid Stockholms Universitet har i sin forskning (Expert Performance and Deliberate Practice) sammanställt studier av experter inom en rad olika områden, så som musik, vetenskap, idrott m.m. för att se vad som gjort just dessa människor framgångsrika. Man har låtit genomföra olika ”icke specifika” experiment för att se om dessa experter besitter någon form av speciell talang som lämpar sig extra väl i den nisch där de är verksamma. Det visade sig att experter inom alla studerade områden inte var några ”övermänniskor” i den bemärkelsen, istället hade de EN sak gemensamt som urskiljde dem från de med lite mindre expertis- de hade tränat mer på det de blev bra på. Någonstans runt 10 000 timmar avsiktlig träning var den gemensamma nämnaren för de mest framgångsrika idrottsmännen, schackspelarna, musikerna, forskarna osv. 10 000 timmar innebär avsiktlig träning 2 timmar om dagen VARJE dag i lite knappt 14år. Väljer du att träna 3 timmar om dagen så tar det knappt 10 år att komma upp i den träningsvolymen… Som synes en h-vetes massa träning! Förhoppningsvis så börjar du inte från noll, utan ditt konto av träningstimmar har redan fyllts på under några års tid, men innan du bestämmer dig för att bli bäst i världen bör du ändå ställa dig frågan:

”Är jag beredd att offra 10 000 timmar av mitt liv för att uppnå detta?”

Bredden eller spetsen, hönan eller ägget?

2011-05-29T21:50:00.002+02:00

Nyss hemkommen från Borlänge Tour så börjar man ju fundera på hur vi kan göra Svensk cykelsport bättre? Ska vi börja med att försöka få fler knodd till tävlingsarenorna genom stora breddsatsningar där vi visar upp oss i skolorna etc, eller ska vi dunka på med de få elitaktiva vi har för att försöka få fram någon som kan bli så pass bra att vi får en herr/damelitåkare som väcker medias intresse och därmed ger ringar på vattnet som i slutändan ger fler intresserade kids på tävlingarna? Man ska komma ihåg att Sverige inte är särskilt högt rankade i MTB-världen (15e på herrelit, 19e på damelit) och att vi kanske därför inte har erfarenhet och ett bra nog inarbetat sätt för hur vi ska rekrytera och ta hand om alla intresserade. För cykla finns det ju jättemånga barn som tycker om! Vår 4X-bana här i Vansbro ligger alldeles bredvid skolan för de yngre förmågorna och senast jag såg dem ha rast så kunde jag då räkna in fler barn som cyklade i banan än som spelade fotboll eller annat. Så nog tror jag att ungar generellt älskar att göra många av de moment som MTB-cykling faktiskt handlar om (kurvor, hopp, lera, fart osv). DÄREMOT tror jag inte att de gillar att åka bil i flera timmar, bo borta en hel helg och köpa grejer för många tusenlappar bara för att få ha lite kul (även om jag inte har något emot det)! Som liten så höll jag igång med flera olika idrotter, och ibland kunde det ju tom vara så att man tränade fotboll och ishockey på en och samma dag utan att man tänkte på det. Om jag hade haft långt emellan de olika aktiviteterna så hade jag ju blivit tvungen att välja bort något, och tyvärr så tror jag att så är fallet många gånger vad gäller cykel. I unga år måste vi fokusera mer på närhet och enkelhet kring tävlandet, och mindre på resultat, distanser och skitnödiga regelverk vad gäller ändpluggar på styret osv. Allt som kan locka fler barn till sporten! Vi har ju i Sverige ett unikt regelverk kring hur vi får vistas i skogen, och våra förutsättningar för att kunna ta en cykel och dra ut på stigar och leder är ju hur bra som helst, tom runt huvudstaden är det enkelt att hitta riktigt bra MTB-cykling. Och även om man som vuxen är helt insnöad på landsväg så kan man vara lugn- att träna MTB är INTE dåligt för en unge som drömmer om att bli landsvägsproffs. Tvärtom!

Träning och sex

2011-05-19T18:10:00.003+02:00

Jag vet inte hur många (killar) som har frågat mig hur sex påverkar prestationen, om det är bättre att stå på startlinjen "laddad" eller "tömd" (jag pratar inte om kolhydrater, där är det bäst att ladda...). Man kan tro att detta ska vara ett ämne med få studier gjorda, men tvärtom så tycks alla (även forskare) tänka på sex så pass ofta att det övertygat dem att ragga tag på ett antal frivilliga idrottare (killar) som ställt upp i diverse studier där man efter olika lång tid efter sexuell aktivitet har testat (idrotts)prestationen på olika sätt. Vad har man då kommit fram till? Ja- det tycks vara så att du kan njuta av sex tämligen obekymrat om din ambition är att vara elitidrottare. De flesta studier pekar på oförändrade resultat på "laddade" dagar och "tömda" dagar, dock verkar det som att återhämtningen blir något sämre om (idrotts)prestationen sker nära inpå (2h) "tömningen". Även den mest avancerade sexuella akt tycks vara relativt lätt ansträngningsmässigt och kostar således inte för mycket energi, redan efter 12h verkar (idrotts)prestationen opåverkad. Däremot kan ANDRA aspekter spela in och försämra prestationen, missnöje över en misslyckad sexualakt kan vara exempel på sådant som sätter ner humöret och i slutändan idrottsprestationen...
Notera att av de studier jag läst igenom så har jag inte hittat några gjorda på kvinnor, så om det föreligger en könskillnad kan jag inte svara på. Var och en får helt enkelt testa sig fram och se vad som funkar och inte funkar- precis som Janouch antagligen skulle ha svarat...?

Sprit och träning

2011-05-18T14:43:00.002+02:00

Överlag är jag allergisk mot att säga att man MÅSTE göra si eller så, träna si eller så, äta si eller så osv (när det handlar om träning, annars är jag en riktig besserwisser...). Orsaken till denna något tråkiga hållning är helt enkelt den att alla individer tycks svara väldigt olika på samma stimuli, och därför bör ALLA träningstips ses som rekommendationer, inte absoluta sanningar. Som en hockeytränare sa till mig:

"När jag var 20 visste jag allt, när jag var 40 var jag mer osäker och nu som 60-åring är jag övertygad om att jag inte vet ett skit...!"

Vad han egentligen försökte peka på var just det fenomenet- desto fler idrottare man stöter på, desto tydligare blir det att vägen till framgång ser väldigt olika ut. Jag är inget fan av LCHF, men uppenbarligen så finns det ju de som tycker att det funkar- kul för dem! En del skyr socker och sötsaker som pesten, men jag har aldrig sett någon trycka i sig så mycket socker och sött som tidigare långloppskungen och svenska tempomästaren Fredrik Ericsson (som numera föredrar att kalla sig livscoach). En del idrottare rör inte någon form av alkohol, medan andra gärna tar sig en pilsner eller två. Själv dricker jag helst inte starksprit (jag gillar helt enkelt inte den jag blir då) men jag brukar alltid försöka att ha en flaska whiskey hemma i skafferiet för de tillfällen då man känner att det börjar kittla i halsen. Ta då helt enkelt ett halv glas whiskey och gurgla det djupt i halsen innan du spottar ut. Jag har fått för mig att det bidragit till att jag klarat mig utan förkylningar ända sedan jul tills nu (whiskeyn är slut). Men som sagt- det funkar för mig, behöver nödvändigtvis inte funka för dig bara för det...

Långa tröskelintervaller

2011-05-10T19:42:00.002+02:00

Upplever just nu en 3X15min på tröskeln mellan att sitta kvar och kolla komedier framför tv:n eller att åka ut och känna på mina inlines i solskenet. Jag har med några få undantag inte åkt inlines sedan försäsongen 1997-1998, då jag spelade hockey i Leksand, och en viss nervositet för att jag ska vara ruskigt kass gnager inom mig. Här i Vansbro har vi en dunderbra asfalterad rullskidbana där jag tänkte försöka köra intervaller i framtiden, men att blåsa på direkt med högintensiva pass är inte att rekommendera om du är ovan vid en viss idrotts rörelsemönster. Dessutom blev det lite dåligt med sömn eftersom jag gick upp kl.03.00 för att se match 6 i Stanley Cup-kvarten mellan Vancouver och Nashville. Senast jag gick upp mitt i natten för att kolla på hockey måste ha varit, ja- typ 1998. Anar jag en 30års-kris bakom hörnet...?

Nu byter jag sport!

2011-05-09T09:08:00.002+02:00

Pga min gipsade arm så är jag tvingad att avstå cyklingen nu i minst 5veckor till, antagligen blir det sedan ytterligare 6v i gips med tanke på att jag lyckades bryta ett så pass svårläkt ben som båtbenet. Min cykelcomeback får bli lagom till Cykelvasan, om jag kan köra tidigare än så så ser jag det som ren bonus. Förutom en massa teknikträning som jag missar så kan jag ändå förhoppningsvis hålla mig i relativt god form genom framförallt löpträning. När man pratar fysisk träning så brukar man tala om att man sätter fokus på antingen lokal kapacitet eller central kapacitet. Den lokala kapaciteten är den du förbättrar genom grenspecifik träning och den handlar framförallt om förändringar som sker ute i musklerna (även om du då oftast även förbättrar din centrala kapacitet), medan den centrala kapaciteten framförallt beror på hjärta och blod. Den lokala kapaciteten förändras relativt snabbt, medan den centrala kapaciteten står sig bättre vid en tids inaktivitet, samtidigt som den tar lång tid att förbättra. Hjärtat är "the shit" i all uthållighetsidrott och lyckligtvis så vet inte mitt hjärta om jag cyklar, springer, simmar eller åker skidor, så därför kan jag utan problem träna hjärtat trots mitt armbrott.
Problemet när man råkar ut för en skada kan ju dock ofta vara att man helt plötsligt måste revidera alla de mål man satte upp inför säsongen, och gör man inte detta på ett bra sätt så kan det vara svårt att motivera sig att träna på. Jag tänkte försöka leta upp några löplopp inom relativt snar framtid för att få lite lättare att motivera mig för kommande period. I övrigt har jag stolpat upp följande träningsformer som jag tänkte köra under "skadesommaren 2011":

Testcykel
Löpning
Inlines
Styrketräning

Jag vill i princip inte ha för mycket igång samtidigt, då kontinuitet enligt mig är en viktig faktor för utveckling. Att bara nöta TC känns inte så inspirerande den här tiden på säsongen, då drar jag hellre ett extra löppass.

"Ack Värmeland du sköna..."

2011-05-04T09:50:00.001+02:00

Trots helgens fadäs som slutade i krasch i spurten på linjeloppet i Hammarö med brutet båtben och gipsad arm som följd, så laddar jag om och tar mig ner till Torsby för att vara ledare för det Cykelvasaläger som arrangeras där. Långlopp MTB handlar om många mil grusvägar, korta stigpartier och ofta några rejäla stigningar. Det gör att man lätt kan tro att det är grusvägar man ska mangla för att bli snabb på långlopp, men så är inte riktigt fallet. Om du höjer din hastighet från 35km/h till 37km/h (grusvägstempo) så gör du en procentuellt mindre vinst än om du höjer hastigheten från 15km/h till 17km/h (stigtempo). Därför bör den som vill bli snabbare på långlopp lägga mycket mer krut på att träna på teknisk stig än på grusvägar, även om en klar majoritet av loppen rullar fram på de senare. Dessutom är det ju SJUKT mycket roligare att cykla på stökiga stigar än på dammiga grusvägar...

Tävling är bästa träningen!

2011-04-28T20:31:00.002+02:00

Men kom ihåg att på tävling tar du (förhoppningsvis) ut dig mer än vad du gör på träning- därför bör du också planera för fler vilodagar eller lätta träningsdagar när väl tävlingssäsongen satt igång. Resande och oregelbundna mat- och sovtider som också hör ihop med att tävlingarna sätter igång sliter på kroppen och kräver mer återhämtning. Våga ta en extra vilodag och en tv-kväll i soffan- kanske är det just det som ger dig de där pangbenen? Framförallt äldre idrottare tycks behöva fler lugna dagar efter en hård helgtävling, men som med allt annat inom träningsvetenskap så är det väldigt individuellt.

Vad har hänt?

2011-04-27T07:48:00.002+02:00

Våren är här, folk cyklar mer än någonsin och jag får frågor om varför jag inte bloggar? Svaret- ESPN America och NHL-slutspelet. Ingen idrott är i närheten av lika intensiv och nervkittlande som riktigt högintensiv ishockey, där alla beslut måste tas direkt, och där man under en match svettas så mycket att man förlorar mellan 2-5liter vätska. Inatt lyckades Vancouver Canucks ta sig vidare från åttondelsfinalen efter att ha slagit ut regerande mästarna Chicago i en matchserie som belastat nerverna maximalt- Vancouver ledde med 3-0 i matcher, släppte upp Chicago till 3-3 och i den avgörande såg det ut såhär-
snacka om spänning!

Stekväder och utförskörning

2011-03-18T19:26:00.002+01:00

Idag har vi kört distans i drygt 4,5h i strålande sol. Landsvägscykling har många fina sidor, och alla kommer bäst till sin rätt när vädret är som idag, +20grader och klarblå himmel. Mina elever Krippe och Pontus som normalt ställer av mig så det sjunger om det utför tog väldigt lång tid på sig ner för den sista utförslöpan idag. När de kom ikapp visade det sig att Krippe valde att köra serporna med ena handen på styret och den andra handen på en filmkamera... Resultatet ser du nedan:

Härdande distans

2011-03-16T17:03:00.002+01:00

Idag har vi kört lugn distans i ett väder som växlat mellan regn och uppehåll. Temperaturen har dock varit skaplig, så även om man blivit blöt så har man inte frusit. Vår grupp har kompletterats av Bleckan, Stefan och Fredrik (Ericsson- CRT's Fredrik HETER Seglarn...) och det märks ändå skillnad på en vecka gamla ben jämfört med nya, fräscha. Nu ska solen steka på här resten av vår vistelse (enligt senaste prognosen) och vår plan är att få avsluta lägret med många sköna timmar i solen. Två veckor ser ut enligt nedan:

Ti: Rullpass 1h (känna på grejerna)
On: Lugn distans 5-6h
To: Lugn distans 5-6h
Fr: Lagtempo + spurter 3-4h
Lö: Bålstyrka 1,5h
Sö: Lugn distans 5-6h
Må: Backintervaller 2h
Ti: Lagtempo 2h
On: Lugn distans 4-5h
To: Hård distans 5-6h/Återhämtningspass 1h
Fr: Lugn distans 4-5h
Lö: Hård distans 6h+
Sö: Lugn distans 4-5h
Må: Återhämtning 1h
Ti: Vila

Backintervaller

2011-03-14T15:25:00.002+01:00

Den första veckan här nere har handlat om relativ lugn distans för att bli vän med cykeln och få vara ute länge efter en kall vinter med få distanspass. Nu skruvar vi emellertid upp intensiteten på passen för att få lite mer fartpass. Dagen bjöd på backintervaller i den brantaste serpan här i trakten, och det gick undan bra nog. Jag har själv åkt på knäproblem och fick därför agera chaufför för följebilen under dagens pass, och under vissa partier i klättringen fick jag köra en bra bit över 30 km/h för att inte få upp grabbarna i bakrutan. Angelica går försiktigt fram efter en efterhängsen knäskada och åkte därför rullskidor, du hittar henne en bit in i filmen...

Stekpass

2011-03-13T21:45:00.005+01:00

Idag stekte solen så vi tog en 14-milatur i lugnt tempo med många stopp för fika etc. Färden styrde mot byn Xodos som ligger på en klippavsats på över 1000 meters höjd. Byn verkar ha funnits i 1000år och i den enda baren vi hittade hade de inomhusgrillfest med stenugn (gissa om man blev sugen på att stanna...). Lite bilder:

Fabian fäster blicken på vägen...

Med trasigt knä och trasig framväxel yxar jag på sista biten upp till Xodos

Självklart skulle jag köra på för hårt i den enda utförslöpan med dålig asfalt. Resultatet- punka...

Erotisk fika i vårsolen

2011-03-11T18:07:00.003+01:00

När man inte cyklar så tar man ju gärna en fika. Vår fotograf Mange tyckte att ett smått erotiskt glassätande var värt att föreviga med en filmsnutt...

Filmer från Benicassim

2011-03-11T15:40:00.002+01:00

Nu har vi dunkat på här några dagar med distans, och tanken var att vi skulle ha en lugnare dag idag och köra lagtempo på lördag. Väderprognosen spår regn imorgon och därför kastade vi om dagarna, så vi körde lagtempo och spurtuppdrag idag och tar vilan imorgon. Vi hittade en helt nylagd, otrafikerad väg att köra lagtempot på, och även spurtuppdragen kunde vi köra utan att behöva se en bil. Klockrent! Vi avslutade lagtempot med att köra lagtävling, Vansbro vs. CRT, där vi (jag och grabbarna) vann med god marginal (även om jag fick slita ont för att orka med). Nu får vi vila upp benen lite innan vi ska bomba långt på söndag igen.

I Spanien

2011-03-08T07:40:00.002+01:00

Landade igår kväll i Alicante, Spanien för vidare transport med hyrbil upp till Benicassim och Hotel Intur Orange. Som den gubbe jag är så har jag varit vaken sen fem, hunnit gå en strandpromenad och väntar nu in att de andra ska vakna så att man får dunka i sig lite frukost. Dagens aktivitet består av lätt träning 1-2h (försök alltid att inte köra för långt eller hårt dagen före/under/efter resa) och uppackning etc. Imorgon blir det ett rejält pass, och sedan kommer vi att försöka hålla ett ganska tufft schema med endast en eller ett par lugnare dagar under de två veckor vi tillbringar här.
När vi skulle hämta ut hyrbilarna så tyckte tjejen i kassan att den som hade bokat bilarna (i detta fallet Fredrik Ericsson som ansluter nästa vecka...) skulle vara den som hämtat ut dem. Trots att jag försökte förklara för henne att Fredrik äger FÖRETAGET som bokat bilarna så var hon inte medgörlig. Lyckligtvis så hade Fredrik kopierat sitt pass och körkort och skickat med detta till mig (han vet väl hur det brukar vara) och då gav hon med sig till slut, dock efter att ha försökt få oss att byta till dyrare och större bil...

Ovan en bild från hur det ser ut från balkongen just nu, 07.30...

Backslick och solbrillor är för kycklingar!

2011-03-05T17:31:00.003+01:00

Så här ska en riktig uthållighetsidrottare se ut om han menar allvar med sitt idrottande...

När du tycker att du har utvecklat bra stabilitet på balansbollen...

2011-03-04T17:22:00.005+01:00

...så tycker jag att du ska se till att sätta detta lika snyggt som min kollega Adrian. Själv har jag problem att komma upp till stående, men det har inte han...

Nervsystemträning

2011-02-23T20:25:00.002+01:00

Jag har satt som mål för mig själv att varje dag läsa något om CNS (Centrala NervSystemet) för att lära mig mer om detta komplexa och i många delar ännu outforskade område. Vi vet (eller tror oss veta) alltmer om muskler, hjärta, blod, kost och vätska mm, och söker man man runt efter rekommendationer på dessa områden så drunknar man i rapporter (även om mycket är svårt att applicera på idrott, och än mindre på elitidrottare) som även om resultaten kan peka åt olika håll ändå oftast ger ungefär samma svar på samma frågor- vill du bli bättre: träna hårdare, snabbare, scooter (det sista för alla er som minns 90-talet)... När man kommer in på nervsystemet så har det naturligtvis forskats en del här också, men jag upplever ändå inte att man får samma "var har jag hört den förut?"-känsla som inom flera andra områden. Som tränare vill man ju såklart kunna identifiera alla faktorer som påverkar faktisk "race-prestation", så att vi inte bara producerar en j-vla massa testcykelvärldsmästare utan även en del "riktiga" vinnare som klarar av att göra sitt livs bästa prestation i sitt livs viktigaste tävling.

Min ambition är som sagt att lära mig något om detta varje dag, så har du tips på riktigt bra litteratur så får du gärna komma med dessa! Bra tips belönas med kravlös rulle från Västberg till Backa på sommarens Mörksuggejakt...

Cykelsportens entreprenörer

2011-02-12T10:42:00.002+01:00

Cykel är ingen stor tävlingsidrott i Sverige, även om jag persoligen upplever det som att antalet som väljer cykel som motionsform ökar drastiskt, iallafall i Stockholmsområdet där jag varit verksam under de senaste 4 åren fram till augusti ifjol. Jag har jobbat i många år inom ishockeyn och där finns det ändå relativt gott om entreprenörer och nytänkare som för sporten framåt hela tiden, alltid med utgångspunkten att göra sporten allt mer underhållande för publiken och att Sverige ska vara världsledande. Inom cykelsporten är det betydligt färre "nyskapare" som jag upplevt det, detta tror jag till största del beror på att det finns färre involverade totalt sett och därmed mindre ekonomi i sporten.
En som trotsat alla nej-sägare och bidragit till mycket gott för Svensk Cykel är Björn Stenberg som sett till att Sveriges första inomhus-velodrom har upprättats i Falun. Nu har tyvärr hans företag gått i konkurs men velodromen lever vidare i annan regi även framöver. Jag hoppas att detta inte dämpat Björns kreativitet och entreprenörskap, utan att han fortsätter att driva på för att utveckla Svensk cykelsport. Sporten behöver nämligen fler som honom för att kunna utvecklas och skapa en positiv spiral som i slutändan leder till fler svenskar överst på pallen i internationella mästerskap. Du som läser detta inlägg kanske har en kanonidé som skulle utveckla sporten?

Ang. doping del 2

2011-02-02T17:27:00.002+01:00

Vad kul att många har åsikter, det visar ju på att det finns ett engagemang. Diskussionerna vittnar också om att detta inte är någon lätt potatis. Men vad som stör mig är att det i cykelsporten trots allt verkar finnas en underförstådd acceptans för doping, eller hur förklarar man annars att det verkar som att både sponsorer och cyklister är fine med att gamla fuskare som exempelvis Bjarne Riis får ha ansvar för ett av tourens större lag? När Riis sedan går ut i media och låter meddela att han står bakom Contador till 100% så blir det ju nästintill löjligt... Gamla fuskare har inte heller i sporten att göra, precis som "nya" fuskare, och detta borde UCI vara stenhårda på om de menar allvar.

Pajasen Contador!

2011-01-27T19:17:00.003+01:00

Contador blir avstängd i ett år, sedan lär han väl precis som Basso, Vinokourov m.fl. göra "comeback", starkare än någonsin... Hur fan kan UCI å ena sidan tvinga alla cyklister som ska ha en tävlingslicens att genomgå ett entimmes utbildningsprogram, för att å andra sidan knappt straffa de jävlar som förstör sporten? Jag begriper det inte. Åker man fast för doping så ska det kännas, varenda resultat man tagit, från tredjeplatsen i kast med liten boll som 10-åring och fram till TDF-segern ska raderas, alla intjänade prispengar under karriären ska betalas tillbaka (om man inte har tillräckligt så får man straffarbeta av dem på lämpligt arbetsläger), man ska be hela idrottsrörelsen och sin "egen" idrott om ursäkt och man ska ALDRIG mer få ställa upp i någon form av idrottstävling igen, inte ens fyllekubb på midsommar! Jag är så trött på skiten...

Styrketräna...

2011-01-26T20:18:00.002+01:00

...ett ben i taget på de övningar det går. Är du cyklist, löpare eller hockeyspelare så kommer du att göra OERHÖRT få knästräckningar med bägge benen samtidigt. Om du inte har utvecklat en extremt cool trampteknik på ett par Powercranks?

Stel tysk synth eller svängig rock n'roll?

2011-01-24T20:45:00.002+01:00

Om man som jag har jobbat med både musik och idrott (jag har faktiskt fått betalt för bägge) så upptäcker man att det finns vissa likheter, även om det naturligtvis också finns många skillnader mellan musiker och idrottare (precis som mellan människor i allmänhet...). Bland trummisar (som jag är) så finns det som jag ser det två huvudkategorier: de som spelar och de som svänger. I kategori ett hittar du dem som kan göra precis vad som helst rent tekniskt, och som gärna har trumset som tar ett år att bygga ihop pga av alla pukor, baskaggar och cymbaler. De funderar ut varenda taktslag i en låt, de vet EXAKT hur de ska spela sina fills och de sitter sedan och slipar på detta tills allt sitter HELT klockrent, utan minsta variationer i dynamik eller takt mellan anslagen. Denna typ av trummis kan sitta själv och nöta i åtta timmar om dagen utan problem, bara det blir tajt.
Kategori två av trummisar lyssnar på hur de övriga musikerna i bandet lirar, och försöker sedan haka på för att göra låten så bra och svängig som möjligt. Kompet i samma låt kan låta lite olika från gång till gång, beroende på hur trummisen hör de övriga i bandet osv. Det viktiga här är helheten, det ska svänga och det ska helst vara jäkligt kul. Om det blir lite fel här och där så gör det inte så mycket.
Om vi ska hitta motsvarigheter inom idrotten så har du watt- och prylnördarna i kategori ett. De som i princip inte kan sätta sig på cykeln utan ett wattsystem, zipp-hjul och en extremt detaljerad plan för hur passet ska genomföras. Disciplin och kontinuitet är nyckelord, och varje träningspass genomförs EXAKT enligt vad det står på schemat. Att nöta distans själv i 5-6 timmar är inga problem, inte ens om det måste ske på trainer.
I kategori två hittar du dem som i princip inte kan träna själva, men som gärna sprätter och härjar på gemensamma distanspass. Att något oväntat dyker upp gör ingenting, det är bara extra kul om det dyker upp en stor skåpbil helt plötsligt som gör att man kan testa hur det känns att paca i 90km/h. Denna cyklist kan ta ut sig hur mycket som helst, men i princip BARA om det är i någon slags tävlingsform mot andra.

Inom både musik och idrott finns det dock en tredje kategori, och det är de som har förmågan att vara strukturerade när det behövs och lite mer rock n'roll när det behövs. Helt enkelt en jäkligt tajt trummis som samtidigt svänger som fasen, eller en extremt välkittad cyklist med preussisk struktur som ändå kan plocka ner vem som helst i en opåkallad skyltspurt eller vinna i utbrytning ena dagen och plocka hem klungspurten nästa dag. Det är här du hittar den riktiga klassen! Tyvärr så tillhör jag själv inte den sistnämnda kategorin vare sig på trummor eller på cykeln...

Tröskeltider

2011-01-17T11:15:00.005+01:00

Har legat lågt med mitt bloggande, pga en två veckor cykelresa till Gran Canaria. Kan varmt rekommendera detta resmål till den som vill cykla mycket berg och serpor, underbara vägar! Är man däremot en lite större grupp som vill kunna lägga in mer lagtempo etc så skulle jag hellre gå på Benicassim, Spanien där man har möjligheten att cykla både berg och platt på ett annat sätt. Är du sugen så är det bara att kolla på JOFRESPORT för att se utbudet. Vi åker dit med Cykelgymnasiet Vansbro och Cykloteket Racing Team i början av mars.

En nyttig lärdom att dra från resan till Gran Canaria är nyttan av att orka ligga länge på sin tröskel, samt nyttan av att ha en så hög tröskel som möjligt. Jag åkte ner tillsammans med Lars Bleckur, vars styrka som cyklist är just en hög tröskel och förmågan att plöja väldigt länge i närheten av tröskeln. De klättringar vi tog oss an under distanspassen var alla på 30-40min, och "Bleckan" kunde utan problem yxa ett par-, tre sådana klättringar i hög intensitet på ett distanspass och ändå ta förningar under resten av turen, vilket naturligtvis gjorde att jag fick slita hårt för att hänga med. I allt prat om syreupptagsträning så gäller det att inte glömma bort tröskelträningen (även om det ena också till viss del förbättrar det andra). För att bli riktigt bra som uthållighetsidrottare så räcker det inte bara med att ha en extremt hög central kapacitet, du måste också matcha denna med bra lokal kapacitet som gör att din kropp orkar ligga så länge som möjligt så nära ditt VO2-max som möjligt. Klassiska tröskelintervaller pågår ca 10min med ca 20-25% vila i förhållande till arbetet, totaltiden på tröskel bör landa någonstans runt 40-60min. Intensiteten bör vara ungefär så hårt som du skulle orka att hålla under ett entimmestempo. Bara att börja köra! Så här efter årskiftet så är väl alla medvetna om vilken dag på året som flest svenskar börjar träna? Svaret: Imorgon...

Till sist, när vi yxade fram på Gran Canaria så såg vi två märkligt bekanta ryggar, den ena märkt Cykelcity (Per) och den andra Cykel & Fjäll (Pia). Per cyklade om mig och tog en bild när jag krigade på uppför den 36min långa serpaklättringen. Man kan se på mitt slitna ansiktsuttryck att detta är den näst sista dagen på semestern, även om det är svårt att se det på färgen på min hud (får börja köra med "Brun-utan-sol"...)!

Distans

2010-12-22T15:34:00.002+01:00

Distansträning är ett nödvändigt ont i de flesta uthållighetsidrotter. För dem som tränar på elitnivå verkar en totalfördelning på ca 80/20 vara ett snitt vad gäller mängden lågintensivt/ högintensivt. För den som studerar eller på annat sätt kan få loss mycket tid ( alla vet ju att man egentligen har mycket fri tid som student) så blir denna fördelning naturlig över ett år. Om man dock arbetar, har familj och annat som kräver tid så tror jag inte att en 80/20-fördelning är det optimala. Här gäller det att få mest pang för pengarna, och det får du inte genom att lägga alla dina fem träningstimmar/ vecka på lågintensiv träning. Inga tävlingar avgörs i zon2, utan det gäller att fokusera på VO2max och mjölksyratröskeln. Din arbetsintensitet på träningarna bör ligga från ca 85% av maxpuls och uppåt. Jobbigt? Ja, men hur jobbigt är det inte att bara känna igen sina konkurrenter på deras ryggtavla..?

Nyårslöftet?

2010-12-20T13:53:00.002+01:00

Nu drar det ihop sig för jul- och nyårsfirande med för de flesta ett sedvanligt ökat kalori- och alkoholintag, samtidigt som träningen oftast trappas ner något. Resultatet blir ofta en viktuppgång möjligen kombinerat med en förkylning eller liknande, då julledigheten för många innebär resor i kombination med ändrade kost- och sömnvanor etc. Därför är det ofta väl på sin plats att man efter en tuff vecka med ett hårt krigande om de sista pralinerna i Alladin-asken avlägger ett löfte om bättring för det kommande året. Gym- och fitnessindustrin har aldrig så fullt upp som månaderna efter årsskiftet, sedan återgår omsättningen till normalnivåer. Den gympersonal jag talat med upplever att det brukar klinga av redan i mitten av februari, alltså redan efter 5-6 veckor. Vad behövs då för att orka hålla i hela vägen? Jag återkommer till målet, bra mål är nyckeln oavsett vad du vill uppnå. Många sätter exempelvis målet "att få en snyggare kropp". Inget särskilt bra mål, för hur mäter man det? Jag har träffat oerhört få människor som tycker att deras kropp ser helt perfekt ut, även i de fall där jag själv skulle hävda motsatsen. Sätt istället mätbara mål, exempelvis "jag ska väga 80kg på långfredagen". Om du väger 82kg nu så kan du sedan enkelt räkna baklänges från långfredagen för att sätta mindre delmål och på så vis göra ditt mål ännu mer konkret och lättuppnåeligt.

På samma sätt ska du jobba som elitidrottare: utifrån dina övergripande, stora mål för säsongen så delar du in säsongen i olika block med specifika delmål som alla ska leda till att du ska kunna uppnå ditt slutmål. I slutändan så ska du ha tänkt igenom ditt upplägg så pass att varje träningstillfälle har ett specifikt syfte och mål, som ska kunna härledas till ditt slutmål. Som du kanske märker så tar detta tid för att det ska bli bra, men det är väl investerade timmar. Med tydliga mål blir motivationen högre och med högre motivation blir kvaliteten på träningspassen bättre, och med bättre kvalitet på träningspassen så blir din utveckling större och med... ja- du fattar!

Vart stoppar du pengarna?

2010-11-30T06:15:00.002+01:00

Om man inte har obegränsat med pengar och/eller inte får sina cyklar gratis så blir allt en prioriteringsfråga- vad får cykeln kosta, hur mycket har jag råd att lägga på ett par nya hjul, nya skor osv... Min uppfattning (som förvisso kan bero på att jag jobbat i cykelbutik i 4år) är att ofta så klagar folk över att det är dyra startavgifter, att de inte har råd att åka på utlandsläger etc, SAMTIDIGT som de kittar sin "jonne" (stockholmsslang för cykel) med allt möjligt bling, som ska göra cykeln i bästa fall 100g lättare. Mellan Nino Schurter och Julian Absalon så KANSKE 100g viktskillnad på cykeln gör skillnad, men jag är ju övertygad om att den som har tränat rätt och förberett sig på rätt sätt i övrigt är den som kommer att vinna, oavsett om dennes cykel har ett gram extra. Och nu pratar jag två MTB-cyklister i den absoluta toppen, för alla andra är jag övertygad om att det finns andra saker att prioritera före att ha den lättaste cykeln i startfältet. Så om du verkligen vill bli bättre, börja med att stolpa upp alla kostnader (ex):

Tävlingar

Resor

Träningsläger

Cykel

Tillbehör/komponenter etc...

Sen är det bara att räkna på hur mycket du har att lägga på din hobby/elitsatsning och se till att du inte missar viktiga tävlingar, för det är där du får den stora utvecklingen, inte i mekrummet...

Tidig specialisering

2010-11-18T18:45:00.003+01:00

Sportnytt har de senaste veckorna haft en artikelserie som handlat om specialisering, och i vilken ålder som denna bör ske. De avslutade med en debatt med flera intressanta personer från olika delar av idrottsvärlden. Självklart så skiljer det sig oerhört mellan olika sporter, men man måste ändå komma ihåg några saker som jag ser som självklara:

Barn (och ungdomar) kan träna oerhört mycket. Barn SKA röra på sig mycket under hela sin uppväxt, detta för att utveckla sin motorik så mycket som möjligt. Man pratar om "den motoriska guldåldern" (mellan 7-8 och upp till puberteten) där teknik och motorik är oerhört lätt att lära in. Att försöka lära sig detta i ett senare skede i livet behöver inte vara omöjligt, men det kostar dig ENORMT mycket mer tid och kraft. Därför har det gjort ont i hjärtat varje gång jag klivit in i en ishall och sett ett lag med 10-åringar träna uppspel (eller annan taktik) som de ändå inte fattar ett dugg av istället för att göra övningar där tekniken står i fokus.
Bara för att barn kan och ska röra på sig mycket, behöver inte det betyda att de ska nöta samma sak gång på gång. Istället handlar det om att presentera övningar/lekar där barnen får göra så många rörelser som möjligt, för att på så sätt ha en stor rörelsebank att plocka ur. Att hålla på med många idrotter i unga år tror jag är en stor fördel, då du per automatik får jobba i många olika rörelsemönster. Om man redan i tidig ålder specialiserar sig så kräver det att man har en tränare som har kunnande att förstå hur passen ska läggas upp, så att träningen inte blir alltför ensidig. Eftersom en stor del av idrottssverige bygger på ideellt arbete och engagerade föräldrar så är det kanske inte alltid "optimala" träningar som genomförs. Att hålla på med flera idrotter blir då ett bra sätt att försäkra sig om att variationen ändå uppnås.
All idrott ska vara med glädje som utgångspunkt. Är det inte roligt så är det mycket svårare att motivera sig att träna. Barn har svårt att göra "tråkiga" saker, så man måste ALLTID utgå från glädjen.
Tyvärr minns jag inte källan, men jag minns att vi på Högskolan under idrottspsykologin lärde oss att de flesta elitidrottare orkar bedriva en hård satsning i 10-15år. Låt säga att man börjar elitsatsa och specialisera sig som 7-åring, och har ork nog att hålla på i 15år, då har man alltså tröttnat som 22-åring...

Min slutpoäng blir att man kanske ska vänta en bit upp i åldern innan man väljer att specialisera sig, men att man av flera aspekter bör ha mycket rörelse/lek/idrott redan i väldigt unga år och pröva på många olika idrotter. Förresten, sluta inte med att testa nya idrotter bara för att du blivit vuxen, precis som med mat så ändras smaken med åren. Jag började cykla som 23-24åring (hade varit oerhört skeptiskt mot konditionsidrottare överlag innan), och nu jobbar jag heltid med cykel...

Filmdistans

2010-11-10T20:39:00.003+01:00

Nu när snön har börjat falla och minusgraderna ger sig till känna så kan det vara svårt att komma ut på distanspassen, speciellt om man tillhör dem som är av naturen frusna. En av de jag hjälper har en specialare som han ska testa- filmdistans. Kombinationen cineast och cyklist löses enklast på en Monark 828 med en mastodontfilm på hans brutalt stora skärm (han har projektor, så hela väggen är skärm). Frågan är då, vilka filmer är att föredra? Ska han gå på säkra kort (träningsfilmer) som Rocky, Youngblood, No retreat- no surrender osv. eller bara satsa på långa filmer typ Spartacus, Sagan om ringen- triologin, Gudfadern etc? "Sunday in hell" kan ju vara inspirerande, men som sagt, man vill ju hålla distanstempo och inte låtsas att man sliter rulle på en (av div preparat?) slätdragsyxande kannibal. Jag mottager vänligen bra tips att vidabefodra till detta experiment..?

En typisk träningsvecka i november...

2010-11-04T18:15:00.003+01:00

...kan se ut så här för mina adepter:

Må: Styrka 1h + Spinning 1h + Simning 30-60min

Ti: Skridsko 1h + Löpning intervaller 1h

On: Förmiddag- Cykel intervaller 1h + Eftermiddag- Cykel distans 3h

To: Styrka 1h + Simning 30min

Fr: Vila

Lö: Cykel intervaller 1h

Sö: Cykel distans 3-5h

Min egen träningsvecka tenderar mer att se ut så här:

Må: Backintervaller

Ti: Skridsko + löpning

On: Stavgång

To: Styrka + simning

Fre: Backintervaller

Lö: Vila

Sö: Vila

Läge att skärpa till sig...

Så ska det låta!

2010-10-31T17:39:00.001+01:00

I helgen avgjordes Stockholm Cyclocross i Kungsträdgården. För dig som inte testat CX så kan jag rekommendera det varmt om du vill öva upp din teknik på cykeln, samtidigt som du vill ha ett stenhårt pass runt tröskeln. Cykloteket Racing Team stod som arrangörer och vi var jättenöjda med hur allt flöt på. Det var stora deltagarskaror (förutom de endast två tappra startande i 15-16 klassen eftersom förbundet höll ett ungdomsläger i Falun samtidigt...) och väldigt stora publikskaror. Om varje cykeltävling i Sverige skulle ha den här mängden publik på tävlingarna så skulle sporten växa snabbt i Sverige, så nu måste vi som är verksamma inom cyklingen se om detta är ett koncept som går att applicera på fler discipliner i fler städer. Istället för att folk ska ta sig till sporten så tar vi sporten till folket!

Alternativträning utav h-vete!

2010-10-24T18:37:00.003+02:00

Nu har jag laddat upp för en höst och vinter med så mycket alternativträning att det blir löjligt. Jag har bullat upp med:

1 par klassiska rullskidor
1 par skaterullskidor
1 par hockeyinlines
1 par distansinlines
2 par klassiska längdskidor
1 par skateskidor
2 par löparskor
1 par inomhusskor (för gym)
2 par skridskor
1 par badbyxor (dock ej speedos, har inte rätt utrustning för det...)
4 par stavar

Temat för alla alternativgrenar är att de ska aktivera stora muskelgrupper (du ser inga hantlar för bicepscurl på listan). Det finns dock en klart uppenbar risk att det blir kattskit av alltihop, men det är en kalkylerad risk. Jag kompletterar detta med cykel på TC, rulle och vinterhoj. Ett par vändor Youngblood (Rob Lowe, Patrik Swayze och Keanu Reeves) och Rocky (Stallone) kanske det också blir, för den mentala biten av träningen...

Backen lutar- hjärtat jobbar

2010-10-16T22:57:00.002+02:00

Hjärtat jobbar i och för sig jämt, annars skulle du knappast läsa det här inlägget. Men för att hjärtat ska bli starkare så behöver det jobba ordentligt. För dig som läser vad "vi träningsexperter" skriver så kan jag förstå om det ibland blir för mycket och att du känner att det där med pulsklockor, wattmätare och tempodräkter känns ungefär lika sexigt som Carl Bildt i speedos... Lugn, du behöver ju inte äga två miljoner gadgets (prylar med ett nördigare uttryck) för att kunna träna bra. Det mesta av motstånd och intensitet kan du låta tyngdlagen ta hand om, den är nämligen fortfarande aktuell, flera hundra år efter sin introduktion av min namne. Leta upp en backe som ser brant och skojig ut (jobbar man som tränare får man snabbt en ganska skev bild av vad som är skojigt) och försök att ta dig upp för backen så fort du kan. När du kommer upp på toppen så tar du dig ner och försöker sedan att ta dig upp igen- helst snabbare än gången före. Upprepa detta 5-6ggr så har du fått ett tokbra pass, som med oerhört hög sannolikhet har gett ditt hjärta ett arbetspass det förhoppningsvis inte glömmer...

Styrketräning

2010-10-07T08:11:00.002+02:00

Som ishockeytränare så lägger man in ordentligt mycket styrka i träningsprogrammet, då sporten innehåller en mängd moment där både den absoluta och den relativa styrkan är viktig för prestationen. Styrkan behövs i både över- och underkropp, och därför tar det också mycket tid att "bygga pusslet". På senare år har man börjat använda sig av den uppskattade MAQ-modellen, som står för Muscle Action Quality. Detta är ett koncept framtaget av Leif Larsson och Pierre Johansson och som har tydliga influenser från sjukgymnastiken. Nyckelordet i träningen är funktion, och träningsmodellen riktar in sig på att utveckla och knyta ihop styrka, rörlighet, balans och kontroll. Varför detta blivit så populärt inom ishockeyn är därför att man lär in god skivstångsteknik i kombination med rörlighet och balans, vilket ger en bättre effekt på styrketräningen än den klassiska 80-tals Venice (rätt stavat?)-beach träningen. Den styrketräning du som elitidrottare gör går inte ut på att göra dig snygg för stranden, ditt mål ska hela tiden vara att kunna utveckla maximal effekt i de moment som din idrott innehåller.
Inom cykelsporten har inte styrketräningen en lika självklar plats. Inom landsväg och XC är det oerhört få tillfällen (om ens något) där belastningen är så tung att den ställer krav på en maximal kraftinsats. Jag har provat olika modeller med mina klienter, och märkt en tendens att fler än två pass styrka/vecka snarare har en negativ effekt på den faktiska cykelprestationen. Se till att hitta bra övningar som stimulerar framförallt bålkorsetten, och även en del övningar som bygger upp delar som blir eftersatta i cykelträningen. Sedan ger ju exempelvis längdskidåkning och framförallt löpning i obanad terräng bra styrketräning/stabilitetsträning för bålen, så att smyga in ett eller ett par sådana pass i veckan kan ju ge din bål en hel del av vad den behöver. Men skippa bicepscurl i strandgymmet...

Nu så!

2010-10-03T12:20:00.002+02:00

Har fått ordning på min nya telefon, så nu kan jag både surfa och svara i telefon efter några veckors dålig åtkomlighet... Hade en intressant diskussion med Fredrik angående fördelar med extremt block-fokuserad träning kontra mer "spridda" upplägg, där Fredrik pekade på nya studier som stöder än mer "blockad" träning. I praktiken skulle alltså detta innebära att man VERKLIGEN fokuserar på den egenskap man vill förbättra. Min erfarenhet som tränare är att detta är positivt, jag har upplevt den största fysiska utvecklingen hos dem där man verkligen har kunna fokusera upplägget kring en parameter åt gången. För uthållighetsidrottare så blir det ju alltid syreupptaget som hamnar i första fokus, och det positiva med denna träning är ju att den kräver förhållandevis lite träningstid, ett pass är avklarat på en timme. Under fjolåret hade jag en klient som är ironman-triathlét, och där valde jag att lägga OERHÖRT mycket tid på syreupptagsintervaller. Tidigare hade han av naturliga skäl lagt oerhört mycket tid på lågintensiv distansträning, och jag fick många förvånade blickar när vi gick igenom upplägget, även om han gick "all-in" och köpte det jag sa. Senare under säsongen sprang han en maraton som "uppvärmning" och presterade sitt livs bästa maraton...
Vad vill jag då få sagt med detta? Tanken är inte att främst slå mig själv för bröstet (även om denna blogg naturligtvis är rätt forum att göra det på...), utan att främst peka på syreupptagets vikt även för de som i tävling håller en relativt låg intensitet under lång tid.

Specifik eller generell?

2010-09-24T11:47:00.002+02:00

Huvudtesen inom all idrott är- man blir bra på det man tränar. Det första problemet man stöter på är- om jag bara tränar grenspecifikt, finns det en risk att min kropp blir "för" anpassad (läs ensidig) vilket i slutändan leder till att den inte längre är optimal för min (grenspecifika) prestation? Jag tror att risken är uppenbar, speciellt i idrotter med ett så pass monotont rörelsemönster som cykel. Dina ben gör ju i princip exakt samma rörelse alla timmar du sitter på cykeln. Därför tror jag att det just i en sådan sport är viktigt med det allmänidrottsliga underhållet. Extra viktigt är detta i unga år, för att bygga en solid bas att stå på senare i livet då tränings- och tävlingsmängden blir alltmer intensiv och omfattande. Min uppfattning är att en elitidrottare ska "karvas" ur en elitatlét. I den enskilda säsongen då? Använd dig av den enkla regeln- desto längre ifrån min önskade topp-prestation jag är, desto mindre specifik behöver jag vara i min träning. Många av kroppens lokala anpassningar går betydligt snabbare att uppnå än de mer centrala, så spar på krutet om du har långt kvar till tävlingssäsongen. Även om du fortfarande har mycket cykelsug kvar efter en tuff säsong så tror jag att det kan vara klokt att trappa ner mängden på cykel till förmån för andra idrotter, för att konservera detta sug till nästa säsong. Har du så mycket cykelsug kvar så det kokar över, köp en cross och "götta" dig i sand, lera, gräs, regn och minusgrader...

Träna teknik!

2010-09-22T20:18:00.004+02:00

Cross-country är en av de mest fysiska idrottsgrenarna i världen. Utan ett högt syreupptag (VO2max) och en god förmåga att jobba länge på en intensitet så nära sitt max som möjligt så når man inte den yttersta eliten. För detta krävs många år av hård träning. Detta är de flesta XC-cyklister medvetna om och de lägger stor mängd träningtid på att förbättra denna förmåga. MEN- XC handlar också till väldigt stor del om teknik- att kunna hantera cykeln på smidigast och effektivast möjliga sätt i högsta möjliga fart. Cykeln ska inte vara ditt redskap- den ska vara en del av din kropp. Även vid de tillfällen då du är totalt utmattad ska du klara av att ha en bra teknik på cykeln. Hur tränar man då detta? Jo. det är naturligtvis ALDRIG för sent att lära sig en bättre teknik, men extra viktigt är det att man får detta i sina unga år. Därför gäller det att vi uppmuntrar alla unga cyklister att träna mycket teknik så att detta sitter i "ryggmärgen" då de i äldre åldrar kommer på världscuper och ställs inför extremt tuffa banor och galna Schweizare som aldrig har sett plan mark, och definitivt aldrig cyklat på sådan.
Jag är ju som bekant numera tränare på Cykelgymnasiet Vansbro, och här har vi en sådan miljö att denna typ av träning är klockren. Jag vill att "mina" XC-cyklister ska träna både dirt, 4X och downhill så mycket och ofta det går. Till skillnad från den rent fysiska delen som är lite mer generell så är ju tekniken än mer grenspecifik, så här gäller det att få nöta många timmar på cykeln. Här i Vansbro har jag ju också förmånen att ha en duktig kollega som kan ge cyklisterna bra feedback på de tekniska aspekterna, medan jag kan stå och skrika mig hes i de brantaste uppförsbackarna...

Mål- det centrala

2010-09-20T15:40:00.002+02:00

Jag tenderar att upprepa mig, men eftersom jag har svårt att tro att folk som läste mina inlägg för ett halvår sedan fortfarande gör det så tror jag inte att det gör något att flera gånger betona det viktigaste i varje elitidrottares träningsupplägg- målen. Utan tydliga, väl genomtänkta och utvärderingsbara( finns det ordet i svenskan?) mål så kommer du att få betydligt svårare att nå din fulla potential.
"Jag vill bli så bra som möjligt" är en klassiker som man får höra när man frågar folk vad de har för mål med sin idrott. Hur f-n mäter jag det? Vad ÄR möjligt? Vad du uppnår beror ju till väldigt stor del på vad du VILL uppnå. Låter otroligt klyschigt men klyschor blir ju det av en orsak. Jag skulle kunna använda mig själv som exempel på en idrottare som mycket pga av en alldeles för otydlig målsättning också blir en idrottare som (antagligen) inte når upp till sin fulla potential:

Jag har ingen aning om vad jag hade för mål med denna säsong- därför har jag heller inte kunnat ställa mig själv till svars för de gånger då jag inte uppnått mina mål- dvs ingen bra reflektion och utvärdering.
Bristen på tydliga mål har gjort att min egen träning saknat tydligt fokus, det har blivit lite hipp som happ.
Bristen på tydliga mål har också inneburit att jag blivit alldeles för försiktig och känt efter för mycket- när jag inte vetat vad jag velat uppnå med en tävling så har också steget till att bryta eller inte ställa upp i tävlingen inte varit så långt som det borde.

Om jag får försvara mitt eget påhopp på mig själv så ligger väl en del av förklaringen i att jag var skadad under hela vintern och ända fram till maj- vilket inneburit att det stora målet naturligtvis varit att återigen kunna cykla skadefri, men eftersom jag saknade ett uppföljningsmål (vad är målet om jag blir skadefri?) så stagnerade jag.

Min poäng med hela denna diskussion är inte att prata om mig själv (även om det väl är därför man skaffar en blogg?) utan att istället belysa hur EXTREMT viktigt det är att du verkligen tar en rejäl funderare på var du vill stå vid denna tid nästa år då du ska utvärdera säsongen 2011. En bra genomförd målsättning är iallafall i min värld (som tränare) ALLTID steg1...

Tänk på hjärtat!

2010-09-10T18:37:00.002+02:00

Nej- det är ingen uppmaning till er med högt kolesterol och kraftig övervikt, ni har säkert fått höra detta till ända ändå. Uppmaningen riktar sig till dig som vid det här laget är jäkligt trött på att cykla (har inte hänt mig, men jag har hört talas om det...) och ser fram emot ett break med alternativträning under hösten. Vad är då bra alternativträning? Jo, träning som fokuserar på att stärka din allra viktigaste muskel- hjärtat. Hjärtats kapacitet sätter de stora ramarna för varje uthållighetidrottares prestationsförmåga, och därför bör detta tränas regelbundet. Cykling är suverän träning för hjärtat därför att det pågår under tillräckligt lång tid på tillräckligt hög intensitet samtidigt som det aktiverar tillräckligt stora muskelgrupper. Alltså- om du ska ersätta cyklingen med annan idrott- leta efter samma parametrar. Idrotter som aktiverar stora muskelgrupper är exempelvis längdskidåkning, löpning, simning, skridskoåkning, stavgång och rodd mm. Testa ut ett par aktiviteter som DU gillar, och gå långsamt fram på relativt lugn intensitet tills dess att din kropp vant sig vid rörelsemönstret. Eftersom hjärtat tränas bäst då det får jobba med maximal slagvolym så gäller det sedan att hitta de där underbart sköna intervallerna på riktigt hög intensitet (upp över ca 90% av max HR) och sedan börja plåga sig själv. Den totala arbetstiden på denna intensitet behöver inte vara särskilt lång (15-20min) för att ge stora träningseffekter, så du kommer inte heller att behöva offra dina TV-kvällar framför IDOL-auditions...

Tappat tempot?

2010-09-08T08:11:00.001+02:00

Ja, så kan jag sammanfatta mitt bloggande den senaste månaden. Detta beror till största del på den flytt jag gjort, vilket inneburit att jag stått utan internet-uppkoppling. Väntar febrilt på en iphone4 som ska lösa dessa problem. Att min ordinarie mobiltelefon strular gör ju inte saken bättre...

När hösten närmar sig...

2010-09-05T07:56:00.002+02:00

De som tävlar inom cykel brukar vanligen känna sig slitna framåt höstkanten. Jag tror att den "slitenheten" framförallt är mental trötthet, en lång säsong av tävlande kostar på psyket. Här gäller det att våga ta ett break efter säsongen, det kan ofta räcka med en vecka eller två utan att sitta på cykeln så kommer motivationen tillbaka. Det gäller att kunna mobilisera mentalt för det som komma skall- den riktigt (i alla fall för mina adepter) hårda vinterträningen med mycket fokus på VO2max. Under en tävlingssäsong är det svårt att som tränare styra träningen för mycket, istället blir det att anpassa träningen efter tävlingarna. Men när höst och vinter kommer har man chansen! Här kan man bli väldigt "klinisk" och styra intensiteten på ett helt annat sätt, oftast med hjälp av pulsträning eller än hellre med wattmätare. Man kan säga vad man vill om nöjet med testcykel, men det går ju som sagt att verkligen styra sin träning för optimala resultat, bara man vet hur man ska använda den. Se på Mikael Flockhart (tidigare Salomonsson) som i år har tagit ett rejält kliv och står som slutsegrare i både Långloppscupen och XC-Cupen. Han har både kunnandet OCH den mentala styrkan att kunna köra TC-pass (om man utgår från vad han skriver på sin blogg)som verkar ha gett jättefin utdelning i år. Dessutom är det bra att en "äldre" cyklist slår igenom, så att alla får bevis för att man med rätt träning kan fortsätta att utvecklas långt efter att man passerat U23-ålder. Så även om du känner dig rätt sliten nu och funderar på om du verkligen ska köra en säsong till- ta ett break, ladda batterierna och kom till första "höstträningen" med motivation sprutandes ur öronen! För du har väl inte glömt hur kul det egentligen är att cykla?

Hammarn

2010-08-09T20:31:00.003+02:00

Har klarat av en arbetsvecka i Vanå med oerhört nya arbetsuppgifter, såsom köra röjsåg och fixa testcyklar. Sämre har det varit med mitt crib som inte alls har fått samma röjsågsbehandling, jag har saknat både TV, radio och internet- hur stod man ut förr om man bodde ensam? Nåväl, eftersom jag sitter och pumpar godis för att fylla på med kolhydrater efter dagens hammare så tänkte jag bara tala om jag ändå lever och att jag inom kort när jag fixat internetuppkoppling i min lägenhet tänker intensifiera bloggandet framöver. På lördag är det Cykelvasan, vilket jag firade med ett racerpass från Rättvik via Mora och sedan till Vansbro. Regnet öste och hammaren slog till efter tre timmar prick. Kör aldrig distanspass med vatten i flaskorna- använd sportdryck!

Mitt crib i Vanå

2010-07-30T08:02:00.003+02:00

Spenderade torsdagen med att flytta in grejer i min lägenhet i Vansbro, där jag ska börja som tränare på cykelgymnasiet nästa vecka. Som vanligt så får man som celebritet räkna med att MTV hör av sig för att man ska visa omvärlden en del av den lyx och flärd som omger en i kändisvärlden...

Du kan träna hur mycket som helst!

2010-07-23T13:08:00.002+02:00

Den eviga frågan- hur mycket kan man träna? Det enkla svaret- hur mycket som helst! Om du i träning väger in ALLA egenskaper som du som idrottare kan förbättra. Om du inte gör något annat på dagarna (typ jobbar) så kan du lätt fylla en 8-timmars arbetsdag med träning. Det viktiga är naturligtvis att variera sig, så att inte all träning handlar om att yxa på stenhårt med mjölksyra sprutandes ur öronen. Vi fysiologer glömmer ofta bort att teknik, taktik, mental träning etc är precis lika mycket träning som hårda backintervaller. Som exempel kan man ju ta extremen Gunde Svan som var så noga med varje detalj att han utvecklade en metodik för att duscha och byta om så effektivt som möjligt...

Hårda krav?

2010-07-22T15:32:00.003+02:00

En evig fråga när man jobbar som tränare är hur hårda krav man ska ställa på sina aktiva? Funderade mycket kring detta i och med att jag hjälpte till som assisterande tränare då MTB-landslaget hade samling i Falun nu i helgen. MTB är en liten sport i Sverige, med få utövare. Likväl så har vi ändå flera riktigt bra cyklister, även om spetsen är oerhört smal och ljusår ifrån den bredd och spets som stornationer som exempelvis Schweiz kan presentera. I ett sådant land som Schweiz blir naturligtvis konkurrensen om varje landslagsplats stenhård, och min misstanke är att det i och med detta inte finns en särskilt stor trygghet i laget- kör du dåligt så åker du ut! Personligen så tror jag att det är vikigt att kraven på elitidrottare är hårt ställda, så att varje träning och tävling upplevs som en rejäl utmaning, realistisk men tuff. Den stora utmaningen i tränarskapet ligger i att lära känna adepten för att kunna ge så hårda utmaningar det går, utan att denne upplever kraven som för högt ställda och bryter ihop utav all press. Självförtroendet du får av att ha fixat en riktigt tuff utmaning är oslagbar, och kan ge motivation/inspiration för flera år framöver. Jag har själv upplevt det som att de bästa tränare/lärare som jag har haft har varit de som ställt hårda krav på min insats, då jag verkligen behövt slita för att leva upp till kraven. Visst, innan man lyckas kan man ju vara rätt pressad, men efteråt har jag alltid varit tacksam för att jag blev tvungen att anstränga mig till det yttersta. Att jag som tränare ställer hårda krav på mina adepter visar ju bara på att jag har stort förtroende för deras kapacitet...

SM-brons

2010-07-14T21:09:00.003+02:00

Idag inleddes SM-tävlingarna på hemmaplan (Rättvik) med XC-tempot. Jag yxade väl på i vanlig ordning, körde sjukt dåligt i skogen (i vanlig ordning) och slutade på en 27e plats totalt. Inte mycket att säga om, jag har tränat för lite skog i år och i avsaknad av grundteknik så går det snabbt att bli av med det lilla man en gång lärt sig. Kroppen kändes iallafall bra i övrigt, så nu blir det att nöta skog framöver.

I vilket fall som helst, vad jag inte räknat med var att det i samband med tempotävlingarna också hålls en lagtävling, i vilken de tre snabbaste från varje förening räknas samman. Seglarn är hängig och kom inte till start, varpå jag hade den 3e snabbaste tiden i laget (efter Bleckan och Erik) och helt sonika därmed ingick i lagtävlingen där vi slutade trea!

Känns riktigt bra att kunna säga att man har ett SM-brons i hyllan, hur man har tagit det behöver man ju inte tala om. Men som den lagidrottare jag är så var det väl naturligt att den enda (antagligen) SM-medalj jag kommer att ha är tagen i en lagtävling...

Semestertider

2010-07-09T14:04:00.003+02:00

Semester kan innebära olika saker för olika personer. Själv älskar jag att inte ha tider att passa, vilket i förlängningen innebär att man kan anpassa dagen efter träningen och inte det omvända. För träna, det ska du! 4-5v semester utan träning kommer inte att göra att du mår bättre, såtillvida du inte har en skada el dylikt som KRÄVER vila. Om du tävlar på hög nivå och känner att du behöver en månads kravlöst break, så håll upp med träningen i max 1-2veckor, sedan kan du sätta igång kroppen igen. Du kan passa på att klämma in saker som inte kräver så stor mental anspänning och istället köra sådana saker som fick dig att börja med sporten från början. Eller testa ngt nytt? Alltför ensidig träning mår inte kroppen bra av, men samtidigt kan det ju vara lite olustigt att testa ngt nytt och riskera att dra på sig träningsvärk och dylikt mitt under tävlingsperioden, så nu kan vara läge att pröva på det där som senare under säsongen kan utgöra ditt "alternativpass" (alla som tränar och tävlar mycket bör ha minst en dag med "annan" träning även under tävlingsperioden)under träningsveckan. För cyklister kan ju simning, rodd, inlines, rullskidor, löpning etc vara ett utmärkt komplement. Du kanske har ännu bättre förslag?

Första långloppet på två år!

2010-07-05T08:13:00.002+02:00

I går lyckades jag genomföra mitt första Långlopp sedan Finnmarksturen 2008. Jag var som bekant skadad under hela fjolåret, på träningsläger i Spanien då Billingen gick och körde av kedjan på Lida-loop. Men nu så!
Värmen på Ränneslätten var saftig, masterstarten gick på en dammig grusväg som antagligen orsakade stenlunga och sänkte medellivslängden på de 550 deltagande med flera år... Hur gick värmestrategin då? Jodå, helt ok. Visst var det varmt, men efter att jag sänkt intensiteten en bit in i loppet så var det ingen större fara. Hade förstås kanonlangning med två liter vatten över huvudet varje gång, vilket underlättade. Följande vätska och energi konsumerades:

3st Enervit liquid (91g kolhydrat)
1st Enervit gel (18g kolhydrat)
1st Enervit GT-tablett (salter och mineraler) (4g kolhydrat)
2st stora flaskor Enervit G-sport sportdryck (84g kolhydrat)
2st stora flaskor vatten
+
6liter vatten över huvudet

Om man har i åtanke att kroppen kan ta upp mellan 1- 1,75g kolhydrat/min och att jag höll på i 191min och under denna tid konsumerade 197g kolhydrater så ser man att jag drog i mig lite drygt 1g/min under loppet. Även om jag så här i efterhand är nöjd med att jag lyckades äta så mycket så har jag lik förbaskat en bra bit kvar innan jag har ätit tillräckligt. Detta är naturligtvis en sak man lär sig med tiden precis som allt annat, men det kan vara bra att ha i åtanke för den som siktar på att optimera kolhydratintaget under ett långlopp att faktiskt ha en kostplan och försöka se till att följa den. Sen kommer saker att uppstå som ställer till det, men som man säger: "Att inte planera är att planera ett misslyckande".

För dig som tycker att det är bökigt att äta under lopp säger jag bara- Enervit Liquid! Världens bästa och enklaste sätt att få i sig mycket energi på cykeln på enklast möjliga sätt...

Värmestrategi

2010-07-02T09:36:00.003+02:00

Fredrik skrev om det i senaste kadens, då gällde det Tour-de-France, men eftersom det ska bli 33grader till helgens Ränneslättsturen så känns det applicerbart även i Sverige (lyckligtvis behövs inte alla lopp köras i fem plusgrader och spöregn). Jag personligen har relativt svårt att prestera bra i hög värme, kanske delvis för att jag har ett rätt långt barr på skallen som stänger inne en del hetta. Man ska dock komma ihåg att kroppen i alla lägen strävar efter att hålla temperaturen på samma nivå, och under hård fysisk aktivitet (läs långlopp) i kombination med hög värme så kommer kroppen att få svårt att göra sig av med den värme som den själv producerar. Men några stolpar:

Extra flaska med kallt vatten att hälla över dig på varje langning
Så kall temperatur på sportdrycken som din mage klarar
Bra funktion på alla kläder du bär (du har väl inga bomullsstrumpor?)

I toppen tror jag inte att värmen kommer att göra att någon av de förväntade favoriterna klappar igenom. Micke Salomonsson ser inte ut att ha mycket underhudsfett (vilket gör att kroppen får svårare att bli av med värmen), är nygift och har varit i kanonslag hela våren. Läge för första segern i Långloppscupen?

Overspeed-träning

2010-06-30T18:25:00.002+02:00

Har legat oerhört lågt med bloggandet ett bra tag, att skylla på att man har mycket att göra varje gång blir ju bara löjligt till slut, så jag säger väl istället att jag inte haft lust...

Inom ishockeyn har vi en övningsform som kallas för overspeed-övningar. Det är övningar som riktar in sig på att utveckla sin teknik genom att pressa nervsystemet till max. Hur gör man detta? Jo-genom att exempelvis trampa upp tokhög fart och sedan utföra en rad dribblingar eller vändningar (i en fart man egentligen inte klarar av). På så sätt tvingar man fram kroppen att reagera och kontrollera tekniken i isättningar osv. En vanlig följd av detta är att man ramlar eller tappar pucken- jag brukar säga till mina adepter att den som inte ramlar har inte gjort rätt. Tänkte testa något motsvarande på mina MTB-adepter nu, för att se om det ger den "toppfartsteknik" jag hoppas på. För den som kan träningstävla mot bättre motstånd så får han/hon detta skapligt ändå, men om man gnuggar mycket själv kan möjligen detta vara ett bra sätt att tvinga fram högre fart i skogen. Jag tror nämligen annars att man vänjer sig vid ett tempo som sitter någonstans runt tröskeln, och att alla teknikrörelser blir optimala i denna fart eller lägre. De övningar jag pratar om ovan ska vara på mellan 30sek-1min och verkligen vara "all-out". Om VO2max-träning och tröskelträning är högintensiv så kan man kalla OS-träning för überintensivt. Den som känner mig förstår ju att det ditåt jag alltid strävar... Vill du också vara försökskanin? Testa och ge mig feedback...

Just det- glöm inte att ha blicken långt fram!

LIDA-Loop promenad

2010-06-13T17:46:00.002+02:00

Idag var det dags för min årsdebut i långloppscupen, startade ju inte på Billingen och inte alls förra året pga skada. Eftersom mitt Spanienbesök var för ca 1 månad sen så räknade jag med en hyfsad superkompensation och pigga ben idag. Det kändes helt ok i starten och den första halvtimmen av loppet, sedan lyckades jag ställa till det med framväxeln så att jag körde sönder kedjan. Shit happens! Det är första gången jag får någon typ av haveri på en cykellopp, så det är bara att gilla läget. Solen sken och det blev en trivsam promenad tillbaka till målområdet. Efter ett tag fick jag sällskap av en trevlig Kvänum-cyklist som skadat knäet, så jag behövde inte gå ensam heller ("You never walk alone" som det står på Anfield).

Nåväl, hade laddat enligt traditionell tömning-påfyllningsmall med långpass på torsdagen, följt av mycket kolhydratrik mat under resten av tiden fram till start. Vingummin är en av de mer angenäma delarna av kolhydratuppladdningen, jag skulle kunna leva på de svarta godisarna i Bassett's påsar. De gula är tyvärr alltid överrepresenterade, finns det någon vettig förklaring till detta?

Hockeycomeback!

2010-06-08T15:51:00.002+02:00

I och med att jag ska börja som tränare på Vansbro Cykelgymnasium från den 2 augusti så kommer flyttlasset att styra hemåt Dalarna igen. Jag har ju hela vintern (hela mitt vuxna liv faktiskt) jobbat som ishockeytränare och känner inte riktigt att jag vill släppa taget om ishockeyn, så jag skickade ett brev till Dalarnas Ishockeyförbund för att kolla om de återigen behövde mina tjänster (jag har hjälpt dem innan min Stockholmsflytt). Inom ett par timmar hade General Manager fått tag på mitt mail, meddelat att min tjänst var vakant och erbjöd mig platsen tillbaka! Det går fort i Dalahockeyn, och förhoppningsvis kommer de snabbaste hockeyspelarna att fortsättningsvis komma ifrån världens bästa landskap (som är Dalarna för er som undrar eller tror annorlunda).
Nu närmast väntar LIDA-loop på söndag, ett lopp som jag har blandade känslor för. Jag har en ganska ordentlig gräsallergi, och gräset brukar bestämma sig för att lossa som mest pollen just under denna tid på året, så även nu. För min del innebär det att jag får isolera mig inomhus och försöka härda ut. Förutom Rättviksveckan (Mörksuggan och XC-SM) så ser jag ändå mest fram emot sensommarens tävlingar (FMT, Bocksten, Hammarby Hill mfl) då gräset har växt klart. Då j-klar!

Öka maten och vilan!

2010-06-04T14:49:00.003+02:00

Många ökar på sin träningsdos rejält nu inför stundande Vätternrundan, speciellt nu när solen skiner. Att öka mängden träning kräver dock att man samtidigt ökar mängden mat och mängden vila! Resultatet blir annars ofta en ökad träningsdos, följt av bättre form och ännu mera träning (utan att man stoppar i sig motsvarande denna öakande träningsmängd), och lagom till Vättern hinner förkylningarna tränga sig på. Ät kolhydrater, drick kolhydrater och sov gott!

Ont om tid...?

2010-05-25T08:33:00.002+02:00

...kör en Jens-special:

5min uppvärmning
5min all-out
5min avrullning/nedvarvning

Totaltid: 15min

OBS! Kräver benhårt psyke, att köra all-out i 5min är inget som inte kostar på mentalt!

Back in business!

2010-05-20T23:16:00.003+02:00

Landade kvart i ett igår natt på arlanda, kom i säng klockan två. Upp i morse och tog en- och en halv timme på MTB för att skrämma igång tekniken inför helgens Borlänge Tour, som börjar med prolog imorgon fredag. Ska bli skitkul! Passade samtidigt på att kitta på mina nya dt swiss xrc1350-hjul, klädda med Shwalbe Furious Fred 2.0. Cykeln blev 600g lättare av denna modifikation, och väger numer 8.63kg. Inte aplätt, men tillräckligt för en 77kg tung cyklist...

Dag 8- Ännu mera distans, 15km bergstempo, hetta och bergspris

2010-05-19T12:31:00.002+02:00

Sista "träningsdagen" på resan bestod utav 5h30min distans, i en värme som ökade ordentligt under dagen. Efter en tuff vecka hade antalet personer som följde med ut decimerats från 9 pers till 7, och kort in i passet (efter ca 30min klättring) valde ytterligare två st att vända hemåt. Kvar var alltså 5st plus jag och Fredrik. Vi tog det relativt lugnt upp till punkten där en 15km lång klättring började. Fredrik satte tempot och ganska snart hade vi två en rejäl lucka bakåt till de övriga (som ju faktiskt till skillnad från mig hade yxat på hela dagen innan). I första klättringen uppför orkade jag haka på (precis på tröskeln) men när vi gick över krönet och Fredrik började rulla utför så fick jag ge mig, trots att jag satt på rulle! Efter att ha svurit inombords i ett dygn över detta så har jag fortfarande inte förlåtit mig själv. Detta var naturligtvis inte mer än ett par kilometer in i klättringen, så det råder ingen som helst tvekan om att jag skulle ha flugit av ändå, men likväl... Efter klättringen följde en utförslöpa och sedan fikastopp, där damen som ägde fiket "Bar el sol" var så nöjd med oss att vi fick varsin grymt rutinerad t-shirt och en portmonnä (plånbok för er som är födda på 90-talet). Efter fikastoppet fick vi en uppvisning i proffskapacitet- hettan slog emot och vi stod helt still, samtliga var riktigt stekta. Då tog Fredrik kommando och gick upp och yxade i en monsterförning på ca 30min i mellan 40-45hm/h i mixad kantvind/motvind! Jag satt på hjulet bakom och dansade i vindväxlingarna, och efter en halvtimme slår Fredrik av, stannar bredvid mig och frågar:

"Har du lust att ta en förning, man blir lite krispig av det här?"

No shit?

Alldeles innan vi kom hem hade vi ett berg att besegra, och eftersom jag kände mig ordentligt fräsch så tänkte jag att "nu jävlar ska karln få slita". Tre tramptag fick jag innan han blåste förbi och tog bergspriset...

Dagens sensmoral: Det finns proffs och det finns amatörer...

Dag 7-Kungapasset

2010-05-18T07:39:00.002+02:00

Kungapasset är det längsta och tuffaste av samtliga pass under toppningslägret. Ca 20mil och 2800 höjdmeter stod på schemat. Att det sedan var väldigt lite vind och ordentligt varmt gjorde inte saken sämre... Själv fick jag beskåda hela passet från följebilen, men vilken sträckning! Man hinner under ett pass med så mycket natursköna platser, galet långa stigningar och apsnabba utförsserpor att det är helt otroligt! Små pittoreska byar som ligger på skrå i dalgångarna, och alla med jättefina, nyasfalterade vägar. Vi åkte från hotellet klockan 10 och var hemma ca 18.30. T.o.m. Fredrik var lite "krispig", men ändå tämligen oberörd.
Att köra följebil är ingen lätt potatis- man kör väldigt långsamt uppför, blir avställd utför och får en enorm armjuice... Min lunch kom att bestå av tre glassar och två koppar kaffe, hade jag snusat så hade det också ingått, men eftersom jag aldrig testat vare sig snus eller cig så fick dubbla kaffekoppar bli det närmaste följebilsfolket jag kunde komma...

Dag 5-vila/återhämtning + dag 6- 30 sekundare

2010-05-17T07:32:00.002+02:00

Dag 5 bestod av 30 min rull längs stranden till ett café där vi tog en fika, för att sedan rulla hem. Rätt skönt...

Gårdagen handlade om ett pass på 3h 20min med 30sekundare inklämda efter ungefär halva distansen. Studier visar på anpassningar både på enzymer och nervsystemet av denna typ av träning, som vi nu fick känna på. Personligen har jag känt mig fortsatt pigg i benen efter de inledande dagarna, så även under gårdagen. Gick i utbrytning, sprätte i backar, fler utbrytningar och backar etc... Jag har nu börjat köra med mina nya tubhjul från DT, och jag måste säga att det är de klart bästa hjul jag någonsin testat! Man rullar lätt, de är styva och cykeln är sjukt "racig". Sen att vägarna här är jättefina och har extremt lite biltrafik gör ju inte saken sämre. Man förstår att många proffslag väljer att förlägga sina träningsläger här på Intur sports...

Dag 4- Distans och linslus

2010-05-14T22:05:00.003+02:00

Dagens pass innehöll distans 5-6h som skulle köras i lugnt tempo. Jag tog det oerhört lugnt den första hälften, tills dess att benen vaknade till, vaden slutade göra ont och jag kunde gå på rätt hårt i vad som skulle visa sig vara den brantaste backen i hela området. Fredrik som körde följebil kom upp till toppen där vi väntade och utbrast "Helvete vad brant det var, jag blev ju trött i foten som tryckte på gaspedalen!"
Förutom detta berg hade vi en del stunder då det skulle filmas, så jag höll mig framme så gott jag kunde...

Dag 3- Lite uppför, lite utför och en sjuk massa lagtempo

2010-05-14T18:43:00.002+02:00

Gårdagen gick åt till att slipa lagtempo. Vi började med en klättring på några kilometer (för att komma ut så är man mer eller mindre tvungen till ca 4km klättring) tills dess att vi kom upp på platten och kunde bomba lagtempo. Man märker att det är inte så lätt som man tror, det kräver bra kommunikation, bra teknik och bra inställning från alla som ska köra. Det är dock ruskigt kul när man väl får till det.
Efter att ha gnuggat lagtempo ett bra tag så kom regnet, ungefär samtidigt som det skulle bära av utför. Jag misslyckades i klädplaneringen (en regnjacka blir för varm här nere) och tog av och på mig i omgångar. Med den mängd barr jag har på skallen så blev det också svårt att köra utför när svetten följde med ner i ögonen och saltade dem ordentligt. Efter att ha stannat och gjort ett stekarbackslick à la Stureplan så gick det bättre, men alla stopp i en utförslöpa gjorde att jag tappade massor med mark till de andra och fick "pacas" tillbaka. Efter pace följde ännu mera lagtempo, så man har ju fått sin beskärda del...
Vi avslutade med fikastopp en mil från hotellet, jag hittade en gigantiskt stor glass som jag pumpade i mig ihop med en espresso. Aldrig är en glass så god som efter att man stekt benen under 3 timmar...

Dag 2- Bergstempo, lagtempo, trampteknik och regn

2010-05-13T17:17:00.002+02:00

Andra dagen här nere bestod utav ett bergstempo och lagtempoträning...för alla utom för mig, som åkte på att köra följebil. Bergstempot bestod utav 7,7km cykling uppför och cyklisterna släpptes med 30sek mellanrum. Först ut var Jocke (Jo i Jofresport) och avslutade gjorde Fredrik (fre i Jofresport...). Som tidtagare släppte jag iväg alla och dunkade sedan upp med bilen till målgången. Först upp efter 21min kom Jocke, men in som två kom Fredrik, som alltså startade sist! Med rakade ben och sadelväska kan han nästan misstas för en motionär, till dess att du släpper upp honom i bergen. Karljäveln pratar inte ett ord dalmål, men cykla kan han!
Efter bergstempot följde lagtempoträning, under den halvtimme som detta gnuggades tror jag att jag begick fler trafikförseelser med följebilen än vad jag gjort totalt under mina tidigare 8år med körkort...

Lyckades komma ut på eftermiddagen för ett kort rullpass, och regnet bröt förstås ut ENDAST under denna timme! Tough luck...

Dag 1- Rulla igång kroppen 3+1h

2010-05-12T09:12:00.003+02:00

Under min vistelse här i Benicassim, Spanien blir inläggen lite mer av "klassisk" dagbokskaraktär, så att ni därhemma vet vad man pysslar med.

Gårdagen bestod av lätt träning för att reka omgivning och få igång kroppen. På förmiddagen trampade jag i princip själv i ca 3h, eftermiddagen gick åt till att möta upp övriga deltagare och rulla ut med dessa för att reka dagens bergstempo-bana. Efter uppförskörningen följde utför på en underbar serpa, och man inser snabbt att kör man lite racer så blir man inget bra på att dunka på utför. Fredrik (Ericsson) tog det extremt lugnt för att jag skulle kunna ligga bakom och ta linje, och likförbannat blev jag avställd efter två-tre serpor. Men då har man ju saker att slipa på iaf... I dag skall det som sagt köras bergstempo, jag ska dock inte köra själv utan coacha från följebilen. Eftersom Fredrik i egenskap av tidigare proffs och svensk mästare är klar favorit så har jag funderingar på att försöka psyka ner honom från bilen för att jämna ut förhållandena...

Proffscamp i Spanien

2010-05-11T07:20:00.003+02:00

Under den kommande veckan ska jag träna upp mina skills som landsvägstränare genom att vara en av tre ledare under Jofresports formtoppningsläger i Benicassim, Spanien. Lagtempo, bergstempo och andra roliga saker står på schemat och jag ser detta som ett sjukt bra tillfälle att utveckla mitt ledarskap på landsvägssidan, eftersom vi kommer att köra följebil på varje pass osv. Jag hoppas och tror att detta är skills som jag kan nyttja senare i mitt jobb som tränare för cykelgymnasiet i Vansbro. Dagens aktiviteter består av lätt rull 2-3h nu på förmiddagen innan de övriga anländer på eftermiddagen, då vi lägger till ytterligare ett par timmars lätt rull. Jobbigt va...?

Talanger och gnuggare

2010-05-05T22:26:00.002+02:00

Man brukar säga att den största talangen du kan ha är viljan att träna i alla lägen, att aldrig tappa driv eller motivation. Generellt så brukar det ju, oavsett sport, finnas de som redan i väldigt unga år gör väldigt bra resultat. En del "talanger" är kanske brutalt dominanta genom hela sin uppväxt, och vinner allt. Alla överöser dem med beröm och talar om för dem vilket "ämne" de är och hur bra de kommer att bli. Vad händer? Jo, ofta är det så att denna talang ligger i en tidig fysisk utveckling, och förr eller senare så kommer de andra ikapp, och alltför ofta förbi. Han- eller hon som tidigare vann allt får helt plötsligt problem, och eftersom denne inte har stött på särskilt mycket motgångar tidigare så blir detta tufft mentalt, ibland alltför tufft vilket leder till ett alltför tidigt avslut av karriären. Inom ishockeyn så händer detta ofta, och problemet uppstår då en segersugen tränare vägrar att "flytta upp" denne talang till en äldre ålderskategori, så att denne också får utmaningar på VARJE träning och match. För det är precis så jag tror att man måste hantera detta, om en spelare eller cyklist är för bra för sin ålder, skicka dem uppåt till en ålder där de måste ta ut sitt max varenda gång för att lyckas. Där de lär sig att en dålig dag ger dåliga resultat och att motgångar drabbar alla. Jag anser att det är varje tränare/förälders förbannade skyldighet att se till att ge sin adept/son/dotter ordentliga utmaningar, för det är däri som glädjen i att vinna ligger. Ingen blir glad av att vinna när man inte känner att man gjort i närheten av sitt bästa, inte i längden iallafall...
Den andra sidan av myntet är de som under hela sin uppväxt aldrig är den där stjärnan, men som ändå biter i och gnuggar på. Långsamt tar de sig högre och högre upp i resultatlistorna, tills de en dag står på pallen som mästare.Inom ishockeyn brukar man prata om "late bloomers" och det kan vara någonstans runt 25-års ålder, inom uthållighetsidrotterna ännu senare. Så sätt ett mål, våga tro på det, gnugga på och glöm inte att ha kul, till slut kanske du står längst upp på pallen?

Nya uppdrag

2010-04-26T16:21:00.000+02:00

Läs mer här...

Sparka igång kroppen!

2010-04-19T08:23:00.002+02:00

För de flesta av er som läser är ju detta ingen nyhet, men denna blogg riktar ju sig inte i första hand till de som redan har koll på läget (ut och träna istället för att ödsla tid framför datorn!) utan till dem som behöver lite tips och idéer. Därför:
När årets stora tävling börjar närma sig så brukar många intensifiera sin träning, tänka på kosten, tömma kroppen och käka kolhydrater för att stå så laddade som möjligt på startlinjen. En sak man som ny i prestationsidrotten ofta glömmer är att "väcka" kroppen dagen innan tävling. Det är helt rätt att efter tömningen ta det lugnt och vila, men se till att du häver dig ut och kör igenom kroppen dagen innan loppet för att "sota ur" systemet (jag brukar kalla detta pass för väckningspass eller sprättpass när jag lägger in det i mina klienters schema). Risken är annars överhängande att det står en proppmätt, svullen och tokseg idrottare (som har rört sig i ultrarapid de senaste dagarna) på startlinjen, redo att göra sitt livs prestation. Yeah right! Har du möjlighet så är det ju klockrent att testa något svårt parti på tävlingsbanan dagen innan, och scouta lite på banan för att se var du ska lägga in stöten. Du ska ju inte köra dig i botten, men var inte rädd för att stå på hårt under en kortare tid för att verkligen se till att kroppen är med i matchen igen!

Styvhet kontra vikt

2010-04-17T10:24:00.002+02:00

Lite nördig diskussion, men det är ju därför man har en blogg, för att få diskutera nördiga ämnen med andra nördar... Jag har funderat mycket kring det här med cykelns (MTB'n) vikt i relation till dess styvhet. Eftersom det är allmänt känt att VO2max är en stark påverkande faktor för en XC-cyklists prestationsförmåga så är det ju av allra största betydelse att faktiskt vara så lätt som möjligt utan att göra avkall på andra prestationspåverkande faktorer. En extra bilring på kaggen ska ju släpas uppför backarna och accelereras efter varje inbromsning etc, vilket gör att man vill minimera "onödiga" vikter. När man sedan pratar elit där de som kör sällan har några extra kilon på kroppen så börjar man ju istället leta andra ställen att spara vikt, och då är ju det klassiska att titta på cykeln. Stålskruvar byts mot liknande i aluminium eller titan, handtag, däck- ja allt ska ju lättas där lättas kan. Någonstans passerar man ju dock en gräns där man börjar försämra cykelns egenskaper så pass att vinsten av den reducerade vikten upphävs av förlorad komfort eller- styvhet. Vad jag undrar är helt kort om någon känner till någon officiell studie där någon skön nörd har provat att göra en massa förändringar (typ bytt till lättare vevar etc) för att se när viktreducering passerar en gräns där cykeln får mer flex och därmed förlorar effekt? Jag vet ju att cykelmärket Specialized alltid räknar på detta sätt när de bygger ramar, de hävdar ju bestämt att de har marknadens bästa "weight-to-stiffness ratio", men hur är det egentligen? Finns väl naturligtvis inte ett svar på denna fråga då alla cyklister kör på olika sätt, väger olika mycket osv, men det skulle ändå vara kul att ta del av en omfattande studie (antagligen tysk) i detta ämne.

Fornstigen rockar!

2010-04-13T13:15:00.002+02:00

Tog premiär (kan man ju säga när det är första "riktiga" MTB-passet) med Erik på Fornstigen/Lovön idag. Hade förväntningar på ett lerparadis utan dess like, men blev riktigt positivt överraskad. Stigen var torr och fin förutom på ett fåtal ställen (där det nästan alltid är lerigt) och det gick att bomba på. Efter alla sjukdomar och skador så är varken jag eller Erik i någon "bomba-på" form, så det blev riktig rekreationscykling i solskenet. Om knappt två veckor är första deltävlingen i XC-cupen, Mjölbybiken, och jag har tänkt att köra. Jag har inga förhoppningar på loppet mer än jag vill ta mig runt med så lite smärta som möjligt i min skadade vad. Men med ett väder likt det idag så kommer jag att njuta i fulla drag, även om mitt flås för tillfället är ungefär som man kan tänka sig efter ett år utan kontinuerlig träning...

Skit i alltihop!

2010-04-08T13:52:00.002+02:00

Många blir så fantastiskt låsta vid att de måste ha schema och struktur över hur de ska träna för att överhuvudtaget kunna träna. Pulsklocka, wattmätare och f-n och hans moster måste till för att man överhuvudtaget ska våga sig ut på vägen eller ut i skogen. Ska man köra så måste man äta och träna enligt vad nutritionister och idrottsfysiologer säger. Egentligen är det ju inte så svårt- man blir bra på det man tränar! Kroppen anpassar sig fantastiskt bra efter de stimuli den utsätts för. Vill du bli bra på att cykla uppför- cykla uppför, vill du bli bra på att cykla utför- cykla utför osv. Ingen träning för att bli bra på att tävla är så bra som en faktisk tävling, så vill du bli bra på att tävla- tävla mycket! Kortfattat- lås inte upp dig vid att du måste anlita någon för att våga träna, utan ut och kör! Sedan finns det ju en massa "genvägar" man kan ta som innebär att man kan nå samma utveckling på kortare tid (och jag pratar inte om doping), vilket brukar vara mångas önskan. I de fallen kanske det är läga att anlita en tränare?

Världens bästa cyklist?

2010-04-05T10:38:00.002+02:00

Kan man säga det om Cancellara? När man ska mäta sina krafter utan taktiskt inverkan (javisst, att disponera ett lopp är ju också taktik, men du fattar...) som det är på tempo så är han ju helt överlägsen, men man kan ju ändå inte kalla honom för bara "tempospecialist" då han faktiskt har förmågan att vinna lopp som "Flandern runt" också. Och på vilket sätt! Jag såg inte hela loppet tyvärr, men jag såg det avgörande rycket från Boonen. Eller ryck- ja, karln segade bara ifrån, kvar i sadeln. Brutalt! Det skulle vara intressant att se hur han skulle stå sig på en tuff bergsetapp på touren om han verkligen satsade på det, och inte bara sparade sig för framtida tempoetapper...

Dagen D

2010-04-04T08:39:00.002+02:00

Ja, jag vet, detta ska vara en idrottsfysiolog som ska skriva om träningsmetoder, underliga kostupplägg och gärna något "hemligt" tips som ingen annan känner till, men idag står vi inför det som all denna kunskap ska leda till- vinst vid de viktiga matcherna och tävlingarna. Idag är en sådan dag där den mentala anspänningen (antagligen) är brutal för de inblandade, där ingen vill vara den som gör det fatala och avgörande misstaget. Den dag då en oskäligt hög lön ska motiveras. Jag pratar förstås om AIK-Leksand på Hovet klockan 16.00. Jag är redan nervös, med en hel dag fram tills dess. Det lag som vinner kommer att ha ett bra läge med tre omgångar kvar, det förlorande laget kan (inte i teorin, men i praktiken) börja ladda för kvalserien nästa år. "Sämst när det gäller" har ju varit Leksands paroll de senaste säsongerna, men senast mot Rögle lyckades de faktiskt vinna med kniven på strupen. Det kommer i vilket fall som helst att bli jäkligt spännande, så vill du ringa och prata om något så ring inte mellan 16-18.30. Om Leksand torskar så kan du ju skita i att ringa överhuvudtaget...

Så kom dagen!

2010-04-02T23:11:00.003+02:00

...då jag skaffade ett facebook-konto. Jag har av gubb-princip försökt att hålla mig väldigt anonym på nätet, men nu när vi klivit in i 2010-talet så blev jag så illa tvungen, först blogg och sedan facebook. Hmm, jag undrar var detta ska sluta? I vilket fall som helst, mitt mail-konto bombades över med mail från requests från folk som tror att de är mina vänner... Jag "addade" alla jag fick ifrån, så om du inte tillhör dem så beror det på att du inte skickat någon request. Jag har inte nekat någons request (kan man inte säga förfrågan?) iaf... Känner du för att att umgås som man gjorde på stenåldern så kan du ju poppa förbi någon dag, känns det brutalt obekvämt så ring en signal. Eller lämna en diskret kommentar i denna blogg...

Våga vara alternativ!

2010-03-30T13:50:00.004+02:00

Nu när våren (förhoppningsvis) är här så är det dags för oss som inte har kunnat åka utomlands att plocka fram hojen och komma ut på vägarna. Många som satsar seriöst har med all säkerhet gnuggat en hel del alternativ träning i form av styrka, löpning, simning etc. I takt med att säsongen närmar sig mer och mer så är det självklart och helt naturligt att träningen blir alltmer specifik, för att anpassa kroppen för vad den faktiskt ska hålla på med- cykla (om det är det du gör, jag förutsätter det). Ett vanligt misstag många gör är att man då helt tvärt slutar med all annan träning som man tidigare ägnat sig åt. Även en person som satsar på högsta nivå i en idrott likväl behöver jobba med rörelser som inte är de samma som i "huvudidrotten". Jag brukar rekommendera mina klienter en dag med alternativ träning även under säsong. Denna träning kan genomföras som återhämtningsträning och därmed infalla dagen efter tävling och innefatta arbete på en relativt låg intensitet i någon gren där relativ stora muskelgrupper används, typ rodd, löpning, simning, inlines etc. Vilken idrott man väljer måste vara lite upp till hur det passar in i den aktives liv och förutsättningar, och träningen kan även kombineras med ett bålstyrkepass.
Jag personligen har upptäckt att min kropp har stöpts i en form som mår oerhört mycket bättre av allsidigheten än av "ren" cykling. Jag känner mig enormt mycket piggare i kroppen om jag lyckas klämma in ett löppass och lite styrka en eller ett par gånger i veckan jämfört med om jag bara hinner med cyklingen. Så jag tänker fortsätta att vara alternativ!

Lätt som en plätt!

2010-03-24T18:59:00.003+01:00

Efter att ha manglat två timmar snabbdistans och mest verkat i vakuum hela eftermiddagen bestämde jag mig för att inviga min nyärvda plättlagg till middagen. Uttrycket lätt som en plätt är ju vanligt förekommande, så vad väger då egentligen en plätt? Någonstans kring 20g räknade jag ut, beräknat på följande:

Jag vägde 77,3kg innan middagen
Jag vägde 78,3kg efter middagen
Jag drack ca 3dl mjölk till maten
Jag åt ca 3msk drottningsylt till plättarna.
Totalt åt jag ca 30st plättar.

Jag fick under denna måltid i mig:
180g kolhydrater
101g protein
124g fett

Procentuellt blir detta:
44% kolhydrat
25% protein
31% fett

Således för lite kolhydrater jämfört med vad man bör inta som idrottare (50-60%) men riktigt gott. Och det är ju inte heller helt oviktigt när man ska äta...

Snart börjar kvalserien!

2010-03-21T09:13:00.002+01:00

För mig och alla andra Leksandsfans har 2000-talet varit en emotionell berg- och dalbana. Ordet kvalserie väcker samma obehag i min kropp som "vårstädning", "IKEAbesök", "parmiddag" och "Christer Sjögren" gör. Leksand har de senaste säsongerna varit skolexemplet på "kollektiv mental låsning" i kvalserien, med ett material som underpresterat. Man ska dock komma ihåg att det inte är så lätt att hålla fokus och stoppa undan de negativa tankarna när man bor på en så pass liten ort som Leksand är. Om man spelar bra så är man kung på byn, men att gå och handla mjölk efter en 2-6 match kräver i många fall lika mycket mentalt som ett tufft träningspass, ALLA vill tala om för dig hur laget borde coachas, hur j-kla dålig den och den är etc. Min egen hockeysäsong tog i princip slut igår, så nu ligger all fokus på cyklingen, SM-slutspelet och kvalserien. För första gången sedan augusti kommer jag att vara hemma mer än en kväll i veckan, ska bli spännande att se hur det påverkar mig. Har dock en svag känsla av att ett Leksand på väg mot elitserien kommer att innebära en trevlig vår för en mas i storstan...

Äta, träna, sova...

2010-03-17T15:19:00.002+01:00

...äta, träna, sova, äta, träna, sova, äta, träna, sova, äta, träna, sova, äta, träna, sova osv...
Vardagen för en elitidrottare kan ju många gånger tyckas glamourös, men det har tagit år och åter år av ovanstående för att nå dit. "Vanliga" dödliga med "normala" jobb är ju de som skall ha störst beundran, som lyckas klämma in jobba i ovanstående schema också. Efter karriären brukar många idrottare (framförallt hockeyspelare) sluta med träningen, men hålla fast vid matintaget vilket brukar resultera i ett antal trivselkilon på ganska kort tid. Kanske borde vi inom idrotten lära adepterna hur man lägger av på bästa sätt?

Behovet av kolhydrater

2010-03-10T10:22:00.002+01:00

Vi som vuxit upp på 80- och 90-talet har många gånger levt på en skön Frosties-/Oboy-/Skogaholmsdiet med många snabba kolhydrater in. Dessa produkter har idag fått oförtjänt dåligt rykte eftersom vi idag jagar snabba kolhydrater och försöker att driva dem ur landet snarast möjligt. Direkt efter träning är det viktigt att snabbt fylla på kolhydratdepåerna, och då är saker som fruktyoghurt, sylt, frallor, marmelad etc inte att underskatta. Högintensivt idrottande kostar enorma mängder energi, och på en riktigt hög intensitetsnivå är det kolhydraterna som är ditt "fuel of choice". En vältränad uthållighetsidrottare är bättre än gemene man på att använda fettdepåerna högre upp i intensitetsnivåerna, men faktum kvarstår: du måste få i dig rikliga mängder kolhydrater! Före- under- och efter träning. Detta är sedan länge etablerat bland elitidrottare och antagligen är det få som läser den här bloggen (om den har några läsare) som höjer på ögonbrynen över ovanstående faktum, men likt förbaskat får man varje dag ta diskussioner med "söndagsbilageexperten" som utgår från 110kg/totalt inaktive Göran* som måttstock för hur 70kg/elitidrottande Bengt* skall lägga upp sin kost. Man kan uppenbarligen vara en av tidernas bästa olympier med en nästintill obscen diet, även om man ibland kliver över gränsen för vad som är ok...

*Personerna som omnämns i texten heter egentligen något annat, Göran heter exempelvis Klas-Göran men skäms för sitt dubbelnamn och kallar sig helst bara Göran.

Det här med tester...

2010-03-05T11:08:00.002+01:00

...kan man diskutera mycket kring. Tyvärr så tror jag att en adept som ännu inte fått riktigt testvana blir alldeles för övertaggad när det börjar dra ihop sig till tester, och att detta leder till prestationsförsämring pga av att adepten går och ängslas över testet, kanske sover oroligare dagen innan etc. Därför testade jag här på förmiddagen att kalla hit Pumpen för ett omedelbart test (karln ska ju till Kanarieholmarna imorgon, måste ju veta statusen) för att se om min tes stämde. Han hade en ganska markant prestationsförbättring på testet
(från 324W den 6/1- 339W idag, i relation till kroppvikten blir det 4,7w/kg den 6/1, 5,44w/kg idag, skattat VO2 60,3ml/kg den 6/1, 69ml/kg idag) vilket var mycket glädjande.

Nu hoppas och tror jag att två månader av fokuserad träning gett resultat oavsett, men kanske är just opåkallade tester något man bör praktisera oftare? Då vill det ju iofs till att man har en Monark 839 stående i lägenheten...

Sommarens cykel- gissa vikten

2010-03-02T08:01:00.003+01:00

Nu börjar grejerna dyka upp för sommarens MTB:
Ram: Scott Scale RC
Gaffel: DT Swiss XRC100 world cup edition
Hjul: DT Swiss XRC1350
Styre: Scott Pilot Combo
Handtag: Scott race light open
Sadel: Selle Italia SLR Kit Carbonio Flow
Däck: Schwalbe Furious Fred 2,0 med tätningsvätska
Bakväxel: Sram XO long cage
Framväxel: Shimano XTR E-type
Reglage: Sram XO Twister
Vevparti: Shimano XTR 42-30
Kedja: Shimano XTR
Kassett. Shimano XTR 11-34

Sedan lär jag ha pedaler, flaskställ och barends, men detta är vad som ska sitta på då vi väger in. Gissa vikten, bästa gissningen vinner en skiva med det oerhört underskattade bandet Sweetpads, stora i Gräv under den tidigare hälften av 2000-talet och något av stilbildare i genren stillös rock n''roll.

En slät kopp kaffe och två Glenn utan filter...

2010-02-25T22:39:00.003+01:00

...blir det imorgon, då jag släpper alla hämningar och rockar loss på Patricia vid Slussen kl. 22.00. Om du råkar vara i närheten (allt mellan Nyköping och Sigtuna) och inte har en jäkligt bra anledning så räknar jag med att DU kommer. För dig som inte har en aning om vad jag pratar om så handlar det om världspremiär för Cykloteket Racing Band, en supergrupp sammansatt från gräddan av den svenska musikereliten. Kan också vara enda tillfället NÅGONSIN att få se mig spela gitarr i ett officiellt sammanhang, bara det borde få dig att släppa allt och komma. Vi ses!

Det här med kost...

2010-02-24T09:56:00.002+01:00

...är ett EXTREMT omdiskuterat ämne. Varje dag presenteras nya rön kring vad som gäller, och förvirringen blir total när (ofta självutnämda) experter ger sina hetaste tips i någon söndagsbilaga i kvällstidningarna. För elitidrottare handlar det dock (oftast) om att överhuvudtaget hinna- och orka få i sig all energi som behövs. När du gör din träningsplanering, gör även en planering av NÄR du ska äta, och försök att i mesta möjliga mån vara stenhård med att hålla dessa tider i den mån det går. Kroppen älskar kontinuitet och rutiner. Exempel på matschema för en elitidrottare, hämtad från Marie Broholmers Ät Bäst, vars upplägg är väldigt basic:

06.30 Frukost 1
07.00 Träning 2H
09.00 Återhämtningsmål
09.30 Frukost 2
11.30 Lunch
14.00 Mellanmål
17.30 Middag
19.30 Träning 1,5H
21.00 Återhämtningsmål
21.30 Mellanmål

Som synes en j-vla massa ätande. Hörde en lång intervju med Sveriges genom tiderna bästa hockeyspelare Peter Forsberg, som gick igenom sin karriär och olika milstolpar i sin utvecklingskurva. Han betonade hur extremt hårt han och kompisen Markus Näslund (som inte heller blev så j-kla kass...) tränade under juniortiden, och att all denna träning hade varit förgäves om det inte hade varit för att de hade haft en deal vilket gjorde att de kunde äta dubbla luncher varje dag under gymnasieåren. Kan nog vara bra för många elitsatsande unga att höra att det krävs hårt arbete även med kosten om man ska "bli något". Pallar man inte det är det bättre att bli grym musiker, då kan man med gott samvete starta dagen med en slät kopp kaffe och två Glenn utan filter...

Komplexa idrotter

2010-02-20T12:58:00.003+01:00

Ibland så får jag frågan från uthållighetsidrottare hur en ishockeyspelare tränar. Eller snarare- vad ska en ishockeyspelare vara bra på? Låt oss först konstatera att ishockey är en av världens mest komplexa idrotter. Få andra sporter (om någon) blandar in så många försvårande parametrar samtidigt. Därför finns det heller ingen annan sport (i min mening) som är lika underhållande att titta på. Jag skulle kunna skriva en uppsats om varje delkapacitet som en hockeyspelare måste besitta (det har jag också gjort) men låt oss börja med det stora. Den stora skillnaden i kravprofil ligger mellan målvakter och utespelare. Hos utespelarna finns anfallsspelare och försvarsspelare. Inom dessa kategorier (beroende på hur du som tränare vill spela) finns en rad underkategorier, typ powerplayspecialister, checking-line, defensiva forwards etc. För varje roll i ett lag finns det en kravprofil som skiljer sig lite från de andra rollernas kravprofiler.
Tillbaka till helheten: i få andra sporter ska du på en begränsad yta (rinken med dess linjer) med hjälp av ett redskap (klubban) kunna förpassa ett föremål (pucken) in i ett mål samtidigt som du har 5 medspelare och 6 motspelare att förhålla dig till, och där motståndaren har rätt att köra rätt över dig om du är puckförare. Att allt sker på en is där accelererad fart lättare kan ökas och bibehållas gör ju också att alla beslut du tar måste ske oerhört snabbt. En ishockeyspelare måste således vara bra på jäkligt mycket. En komplex idrott kräver komplexa idrottare. En löpare exempelvis har ju färre egenskaper att slipa, men dessa egenskaper måste å andra sidan vara på en SJUKT hög nivå om man skall nå elitstatus. Då kommer man tillbaka till en fråga jag tog upp tidigare:

Fastnar vi i en idrott därför att den idrotten kräver en viss personlighet för att man ska bli bra, eller blir man en viss personlighet därför att man håller på med en viss idrott? Eller är det mamma och pappa som bestämmer- så det är bara att gilla läget?

Femmilsskämtet

2010-02-18T08:53:00.002+01:00

Förr- när jag växte upp så fanns det en sak som man vid varje OS och även vid varje skid-VM absolut inte fick missa: femmilen. Att hänga med från första åkare och se hur vissa gick ut stenhårt för att sedan krokna och andra ta det lugnt i början för att sedan komma på slutet, det var hela tjusningen med femmilen. Någon som egentligen inte alls var särskilt bra (läs Niklas Jonsson) fick rygg på en riktigt stark åkare (läs Dählie) vilket slutade i en högt framskjuten placering (läs silver i Nagano 98). Torgny Mogren var en sådan som alltid avslutade femmilarna starkt. Skulle han hinna ikapp? Dählie öppnade alltid furiöst. Skulle det hålla? Gunde bröt aldrig ett lopp, inte ens när han skadat armen med flera mil kvar att åka. Har karln tappat förståndet? Allt detta fick man sitta och fundera kring under en femmil, en riktig nagelbitare och FANTASTISK tv-underhållning för den med minsta intresse av skidor. Men sen... Skidförbundet bestämmer sig för att göra detta det mest typiska kraftprov mer publikvänligt, genom att introducera massstart och på så vis TOTALT förstöra all tv-underhållning kring loppet. Numer får man följa en klunga i 4,9mil innan spurtarna (läs Northug) rattar ut och sopar hem loppet, före potentiellt mycket starkare åkare (läs Södergren). Lika upphetsande som slutetappen på Touren. Jag antar att femmilen har sina starkaste TV-fästen i Sverige och Norge, och jag har svårt att tänka mig att ens norrmännen (trots Northug) är särskilt förtjusta i denna övergång från femmil till femmilssprint. Gör något! Säg ifrån! Eller lägg ner!

Tårar och OS-guld

2010-02-16T07:44:00.002+01:00

Ok, jag ska erkänna, jag trodde inte på Charlotte Kalla inför gårdagens lopp. Tänk att göra OS-debut och ha ett helt land som förväntar sig att man ska vinna! Detta trots att man är ung, inte har så mycket på meritlistan (förutom tour-de-ski segern) och att man deltar i OS, som är något helt annat än vad man är van vid. Att vid det läget gå ut och leverera, det är klass. RIKTIGT hög klass.
De som känner mig vet att jag inte är någon som gråter särskilt ofta, förutom vid begravningar så kan man sammanfatta mina störtfloder till två situationer- "alla vi barn i bullerbyn" (av nostalgiska skäl) och vid prisceremonier kring stora idrottsprestationer (och vid repriser av stora idrottsprestationer). Det som skapar denna flod av tårar är vetskapen om hur en människa sedan säkert minst tio år tillbaka tränat målmedvetet, slipat detaljer, kört grispass, brutit ihop, kommit igen, åkt på skada, rehabiliterat, blivit på fyllan och fått en utskällning, tänk tanken att sluta, kommit igen, börjat analysera, ökat styrkan, ökat uthålligheten, slipat teknik, klappat igenom, kommit igen och hållit på så här om och om igen tills den dag då de står på startlinjen i ett OS eller VM. Att då klara av att fokusera och prestera, då när det gäller som allra mest, det visar på en vinnarinstinkt och målmedvetenhet som gör att man full av beundran bryter ihop i TV-soffan och tårarna rinner. Är allt dessutom ackompanjerat av Jens Linds trygga röst i SVT:s stopptid, då finns det ingen hejd. Idrott när den är som bäst!

Njuta ute

2010-02-12T13:31:00.002+01:00

Sedan jag blev skadad i baksida lår i mars/april förra året så har jag inte fått många pass ute där jag verkligen kunnat slappna av på cykeln och bara njuta. Har försökt att bearbeta min skada på en massa olika sätt, men det har tagit en lång tid att komma till rätta med problemet. De senaste två passen har dock varit en ljusning för min del, baksida lår drar inte ihop sig och börjar ömma på samma sätt som tidigare. En kombination av sjukgymnastik och kiropraktik är den troliga orsaken. Har börjat styrketräna det friska benet med tunga övningar för att detta ska komma ikapp sedan en tidigare hockeyskada. I kombination med detta har jag kontinuerligt gått på kiropraktorkompaniet, där det jobbar unga, idrottsintresserade kiropraktorer som inte har frälsarkomplex utan verkligen försöker angripa ett problem utifrån ett mer holistiskt perspektiv. Jag har under de första besöken mest behandlat runt själva problemområdet, men de senaste två gångerna så har vi gått loss på min nacke (som varit stel de senaste åren men som jag själv inte tänkt att det ska ha något med benet att göra). Om det är klassisk placebo eller verklig effekt är i det här fallet ointressant, jag har iaf upplevt en klar förbättring på kort tid. Under dagens utecykling hittade vi lite packade stigar med utförs- och uppförsåkning (med Stockholmsmått mätt...) och jag insåg varför jag fastnat för MTB, vilken njutning. Hade jag haft skäggväxt att tala om så hade jag odlat en rejäl professorsbuske, bosatt mig i en stuga i obygden med en massa rödtjut och tillbringat dagarna på cykeln och kvällarna framför brasan med gitarren. Skulle iofs sakna all tv-sport...

Den bästa träningsmusiken...

2010-02-11T08:53:00.003+01:00

...har nog alla en uppfattning om hur den ska låta. Musik har alltid spelat en stor roll i mitt liv, både den jag spelat själv (vi släppte faktiskt en skiva som gick att köpa via cdon.com) och framförallt den jag lyssnat på. Det finns dock ett område där jag aldrig har fått in musiken i mitt liv, och det är då jag tränar. Innan träning är det hur sjysst som helst med eggande musik, men just under träningen har jag jäkligt svårt att ha musik på. Orsak- är det en bra låt så tappar jag bort mig i tränandet och börjar spela luft-trummor(av samma orsak har jag sällan musik på i bilen...) och om det är en dålig låt så blir jag bara förbannad (inte heller bra att vara om man kör bil...). En stor orsak till att jag fastnade för cykel i allmänhet och MTB i synnerhet är tystnaden som finns i skogen, och den vill jag inte störa med musik. MEN- om jag skulle lyssna på musik under cyklingen så skulle jag isåfall försöka att hitta musik som uppfyller följande kriterier:

Rak takt med ett bpm som motsvarar önskad kadens (dvs runt 100rpm)
Bra ös
Inte för deppig
Lätt att känna igen och sjunga med i
Hög hjältefaktor (musik där sångaren kan simulera en bicepscurl med knuten näve och helst rätt skitnödigt)

Svaret? AC/DC- rakt, ösigt, bra drag, hög igenkänningsfaktor, stor hjältefaktor och emellanåt RIKTIGT skitnödigt. Väl helst en av de gamla skivorna (de första plattorna är oftast bandens bästa) som powerage eller high voltage. De inledande fraserna på "Problem Child" får tala för sig:

"I'm hot, and when I'm not, I'm cold as ice" (med all säkerhet en kommentar till någon idrottare med ojämn formkurva...)

Öka dina testosteron-nivåer genom att se dig själv vinna

2010-02-09T08:05:00.003+01:00

En studie gjord på elitishockeyspelare visade på ökningar av testosteron-nivåerna med upp till 44% genom att spelarna fick se på egna matcher som slutat med vinst för laget. En kille som Lance torde således inte ha några problem att genom lite videokvällar kompensera för den sänkning av testosteron som operationen av hans cancer innebar...

Tippa OS-Guld

2010-02-06T08:35:00.003+01:00

Varit iskallt på bloggen några dagar på grund av lite familjeangelägenheter. Har under de senaste dagarna följt medias ivriga spekulationer på hur många medaljer som Sverige ska ta i OS. Svenska idrottsmän blir ALLTID tunga guldkandidater i media, trots att de kanske har vunnit max en världscup för två år sedan, då stora delar av eliten varit någon annanstans. Så vad är realistiskt att tro, vilka vinner guld? Jag ska villigt erkänna att jag inte har dunderkoll på alla idrotter, även om jag försöker att följa det mesta. Men mina guldstalltips:

Anna-Carin Olofsson, skidskytte

Det enda guld jag törs lova, även om jag hoppas på massor (tur att man kan redigera gamla inlägg utifall jag har helt fel...). Vad tror du själv?

Varför det alltid så...

2010-02-01T12:32:00.002+01:00

...att det ska spelas så fantastiskt dålig musik på alla gym? Är det ett krav från något förbund att man måste poppa en bland-cd med (ofta) dunk-pimpade gamla popklassiker som framförs av någon autotunad (en manick som gör att rösten ligger i rätt ton om man inte kan sjunga) 17-åring? När jag började gå på det gym jag tränar på nu så var det Led Zeppelin i stereon, och jag tänkte- "Yeah!, äntligen ett ställe där man kan träna OCH lyssna på sjysst musik" och så löste jag ett gymkort direkt. Tyvärr så var det enda gången som de spelat så bra musik där, numer får man dras med apmusiken (musik som är så simpel att den kräver en intellektuell nivå motsvarande en apas) och försöka hålla igång ändå. Har annars inget att klaga på, personalen är jättetrevlig och så, men är det för mycket begärt med lite rock n'roll?

Instabil styrketräning

2010-01-30T11:25:00.003+01:00

Generellt brukar jag säga att maskiner är till för dem som har någon form av skada, alla andra ska träna med fria vikter, kroppsvikt och/eller instabilt underlag. Varför? Jo- om du tränar i maskin så isolerar du i större utsträckning enskilda muskelgrupper, medan du vid instabila lyft "tvingar" din kropp att balansera sig genom att aktivera en mängd mindre muskler. Ta en sån övning som knäböj som jag skrev om tidigare- den kan genomföras sittandes i en maskin där du i princip bara jobbar med knästräckarna, i Smith-maskin där stången är låst som du lägger på ryggen, med "fri" stång som ställer högre krav på balans och hållning genom bål och ben, på balansplatta som ytterligare ökar den neuromuskulära stressen och även på balansboll som ställer enormt höga krav på betydligt fler muskler än knästräckarna. Möjligheterna är oändliga! Alternativt kan man beställa sin egen knäböjssupport från tv-shop, då tar det bara 3 minuter. Man inser att man inte hade behövt sina 3,5år på högskolan när det finns sådana här produkter som löser allt...

Djupa knäböj

2010-01-28T16:33:00.002+01:00

De flesta idrotter där man involverar knästräckarna brukar ha en period med styrketräning för dessa, och då ingår ofta knäböj. Diskussionerna om hur djupa knäböjen ska vara är många, och den stora skiljelinjen ligger framförallt mellan om man ska köra till 90grader i knäleden eller betydligt djupare. När jag pluggade hade vi föreläsning av biomekanikern Rolf Wirhed (förekommer ofta i SVT:s vinterstudion)som menade att allt över 90graders vinkel i knäleden var förkastligt ur ett biomekanisk perspektiv, då detta gjorde att krafterna på knäskålen markant ökade skaderisken. Andra fysiologer och styrketräningsexperter hävdar däremot att det är djupa knäböj som är melodin. Jag brukar rekommendera att man utgår från sin sport och ser i vilka vinklar man behöver vara stark, och sedan lägga på mellan 5-10grader på detta för att vara "safe". Alltså, om du i exempelvis cykelrörelsen som mest har 100grader så gå ner till 90-95grader osv. Frågan man kan ställa sig är ju snarare om inte man istället borde fokusera på enbensknäböj, eftersom det är oerhört få sporter där du sträcker i bägge bens knäleder samtidigt? Jag kan iaf med säkerhet säga att du inte gör det i vare sig ishockey eller cykel (om du inte har ett jäkligt skumt vevparti)...

MTB för alla

2010-01-26T08:48:00.002+01:00

Mountainbike cross-country är en disciplin som precis som skidor cross-country ger en enormt bra fysik OCH teknik för cyklister. Har man en bra slinga i skogen med mycket upp och ner, stök, bök och kurvor så behöver man inte sitta med pulsklocka och förinställda intervaller för att få bra träning, en timmes riktigt hård körning tränar upp många viktiga fysiologiska egenskaper alldeles "av sig själv". Det är ingen slump att många av de bästa bergskillarna på touren har MTB-bakgrund. Unga cyklister borde definitivt prioritera MTB- även om de tänkt sig en landsvägskarriär i vuxen ålder. Sen är det ju äckligt kul att dunka runt i skogen, oavsett väder. Landsväg blir helt enkelt inte lika roligt i spöregn och fem plusgrader. Fråga dem som satt i klungan på CCGF i Tullinge i våras...

Cykloteket Racing Team

2010-01-24T10:13:00.003+01:00

Nyss hemkommen från den första dagens kickoff för teamet så kan jag bara skvallra om att nästa säsong ser lovande ut. Heta cyklar, taggade cyklister och en jäkligt laddad tränare (jag)...

Träna för hälsa eller för prestation

2010-01-22T14:58:00.002+01:00

I dagens mediabrus med söndagsbilagor med träningstips, tränings- och kostprogram på TV etc. så märker man att många blir förvirrade. För den som vill ta sin träning på allvar så finns det ju så SJUKT många som jag, som påstår att de kan något om träning och gärna talar om för andra att de gör fel... Så hur ska den "vanliga" människan kunna välja vem man ska lyssna på, vem har rätt? Ja, som jag sa tidigare så finns det inga rätt och fel när man pratar om människor. Det som är jättebra för mig kanske är värdelöst för dig? Men en sak kan vara bra att ha i bakhuvudet- tränar jag för att må så bra som möjligt (hälsa) eller tränar jag för att prestera så bra som möjligt (prestation). Beroende på vilket mål du har så ska du anpassa träningen efter det. När vi idrottsfysiologer pratar träning så pratar vi oftast om prestationsträning, där man pressar kroppen till sitt yttersta. Det är träning som balanserar väldigt nära gränsen till ohälsa i vissa perioder, detta för att försöka pressa kroppen att utvecklas så nära sitt genetiska max som det bara går. Samma sak gäller varje del som elitidrottare gör, framförallt kosten skiljer sig väsentligt mot trendriktigt hälsokäk. Så tänk efter innan du säger åt folk hur de lever och tränar, för vill de bara äta och må bra så SKA de inte göra som du (eller så ska du inte göra som de)...

Hardtail eller fullgung?

2010-01-21T09:22:00.005+01:00

Nu vet jag att denna sak diskuteras in absurdum på de flesta forum som på något sätt har att göra med MTB-cykling att göra, men jag tänkte ge mitt bidrag till diskussionen och be om era åsikter, eftersom jag själv står i valet och kvalet. När man överväger valet av cykel måste man se på problemet utifrån en rad olika aspekter:

Fysiologi
Teknik
Service
Ekonomi
Status
Vikt och styvhet
Miljö

Fysiologi: Grundtanken med heldämpat är ju att du hela tiden utsätts för större eller mindre stötar från underlaget du passerar över, och att en fullgungare lindrar stötarna och gör så att din kropp inte behöver ta lika stor del av smällen. Tanken är då att detta ska spara energi för din kropp så att du orkar köra längre på en högre intensitet. Kolfiber är ju i sig vibrationsdämpande (om man lägger fibrerna rätt), så även om du väljer en hardtail så får du numer en rätt komfortabel cykel som dämpar en del stötar som kroppen annars hade fått ta.

Teknik: Det stora plusset med fullgung är ju att man oftare har riktigt bra kontakt med underlaget, vilket gör att man i stökiga klättringar kan applicera mer "ojämn" kraft jämfört med hardtail-cykling, där risken är större att man spinner loss. I utförskörningarna vill man ju uppnå samma sak, bra kontakt med underlaget (och därigenom ökad kontroll). På platten tillåter en heldämpad att du kan "brunka" fram genom terrängen på ett annat sätt. Kortfattat- en hardtail ställer högre krav på åkarens teknik, en heldämpad förlåter fler misstag.

Service: En heldämpad her fler rörliga komponenter- och är därför mer servicekrävande. Om du är värdelös på att meka själv och inte vill betala någon duktig mekaniker för att göra det, då ska du heller inte ha en heldämpad! Annars finns ju risken att du kör omkring med en dåligt fungerande hoj eller i värsta fall, att du inte kan använda din hoj. I denna rubrik skulle jag också vilja nämna däckavkrängning. På ett tävlingshjul har ju de allra flesta stansade däck för att kunna köra med lågt tryck (och låg vikt). En hardtail kräver lite mjukare, smidigare åkning av dig som cyklist för att du inte ska kränga däcken. Återigen- med heldämpat kan du "brunka" på lite hårdare.

Ekonomi: En hardtailram är billigare än en heldämpad. Har jag råd? - ja, köp en av varje om det inte är pengarna som sätter stopp. Då slipper du ju fundera...

Status: Det är ju fortfarande lite "o-coolt" att köra fullgungat. Och eftersom cykling handlar till 10% om att prestera och 90% om att se som om man kunde prestera (eller har jag fattat fel?) så dröjer det nog några år innan det helt har tagit fäste i elitleden. I takt med att heldämpade cyklar blir lättare och styvare så ökar dock användandet även i eliten.

Vikt och stvhet: En hardtail kan göras lättare och styvare, de två främsta argumenten till att köra hardtail. Även om den roterande vikten är prio1 att banta ner så gör ändå ekipagets totalvikt skillnad, eftersom du har samma hjärta, blod och muskler som ska driva allt framåt. Att lyckas få ner vikten ger en liten skillnad, och all elitidrott handlar ju oftast om små marginaler mellan succé och fiasko. Sen är det ju en mental trygghet att veta att man har en jävligt lätt cykel, så länge det inte leder till felfokusering (läs Kessiakoff inför OS i Peking).

Miljö: Var vill jag vara bäst? Hur ser de banorna ut? Välj din hoj efter när du vill lägga formtoppen. Om din huvudtävling är LIDA loop och du tror att du kör snabbare på en hardtail där, välj hardtail.

Med allt detta sagt vill jag leda fram till slutklämmen, min egen cykel.
Jag prickar in de allra flesta kriterier för att ha heldämpad, usel teknik och gillar att "brunka" fram i skogen. Iofs så hatar jag att meka men jag har folk som sköter det åt mig, Ifjol körde jag på en heldämpad (Scott Spark) och märkte att det gick att stå på bra mycket hårdare på många partier i skogen. Tyvärr så drabbades jag av en skada som i praktiken innebär att jag fortfarande måste cykla med en väldigt speciell teknik för att inte slå upp den. Jag måste stå upp jäkligt mycket och kommer därför att skaffa en hardtail, för att tvingas stå upp mer. Surt sa räven, för jag gillade verkligen Sparken, men efter att knappt ha cyklat alls på ett år så ska det bli enormt skönt att bara kunna fullfölja ett lopp. Bilden nedan är på mig och Bleckan innan starten i Montechiari, Italien- det enda lopp jag fullföljde under fjolåret. I år hoppas vi på fler...

Apdistans (APDS)

2010-01-19T15:59:00.003+01:00

Under denna säsong kommer en del av mina klienter att märka av denna benämning i sina träningsscheman. Vad är då detta? Man kan ju lockas att tro att det kan handla om distans kombinerat med anaerob produktionsträning (vilket jag isåfall snarare skulle benämna ANPDS om jag hade såna pass) eller någon liknande förkortning av en fysiologisk term. En annan tänkbar förklaring skulle kunna vara att man har kört så mycket distans att man har fått en mycket eftertraktad "monkey butt".. Men så är det inte:
Alla som har kört ett riktigt långt och hårt pass vet hur det känns när man är för slut för att orka ta av sig skor och kläder, när man i princip rasar ihop hemma i hallen och får släpa sig in i köket för att blanda ihop en rejäl R2. Har man en respektive så är man inte så populär hemma timmarna efteråt, för man orkar knappt svara på tilltal och ännu mindre göra något vettigt. Tv'n åker på och helt plötsligt så finner man sig själv skratta åt skämten i Al Bundy ("våra värsta år") istället för att man som brukligt skrattar åt de fantastiska frisyrerna och kläderna, samt åt den usla amerikanska smaken som inneburit att det varit den längsta programserien i USA genom tiderna. Man har helt enkelt kört sig så slut att man under några timmar efter passet mentalt befinner sig på apstadiet, därav APDS. Dessutom sitter det ju jäkligt fint med en banan efter dessa pass...

Världens bäst tränade idrottare...

2010-01-18T17:30:00.002+01:00

...torde vara längdskidåkare (Elofsson vann ju första omgången av mästarnas mästare). De har både styrka och uthållighet som få andra idrottare, och styrkan finns i både överkropp och ben. Min fundering är om inte Petter Northug är den fysiologiskt mest kompletta idrottsmannen genom alla tider? Karln har ju en brutal uthållighet (som räcker för att vinna femmilen) OCH ett enormt klipp i accelerationer, vilket gör att han kan vinna lopp på flera olika sätt. Dessutom har han ju rätt attityd, med lite rockstjärnestatus..

Way-to-go, Team Kalas!

2010-01-17T11:08:00.002+01:00

Jag diskuterade tidigare det viktiga i att tävla mot bättre, och då måste jag ju passa på att lyfta Team Kalas, som enligt mig har gjort helt rätt då de samlat in resurser för att åka ner till de crosstokiga länderna för att få tävla mot de RIKTIGT stora cyklisterna. Alla cyklister med ambition att vara med i de STORA sammanhangen behöver härdas i tuffast möjliga konkurrens, och Nys-Sven måste väl betraktas som tuffast möjliga..? Om du vill satsa, men har begränsade resurser så tror jag att det är bättre att lägga dem på tuffa utlandstävlingar istället för att lätta cykeln med 100gram. Idealet är ju iofs att göra bägge...

Padilla-testet

2010-01-15T07:57:00.002+01:00

Ifjol gick jag sönder i början av april, efter att ha varit i Italien skulle jag vara vrång och efter hemkomst ställa upp i en kepscup-tävling. Kände innan loppet att jag var sliten i baksida lår, och efter loppet har jag endast kunnat cykla sporadiskt i korta pass. Hösten har varit kantad av två st influensor (varav en maginfluensa) och ett antal förkylningar, samt två besök på KS-akuten med smärta i hjärt-trakten. Alla dessa skador och sjukdomar hänger troligen ihop och beror på att jag jobbat lite för mycket, ett klassiskt misstag som många gör, däribland jag. Nåväl, därför tänkte jag göra som alla karaktärssvaga människor och ändra min situation efter årsskiftet, vilket innebär mindre låsta arbetstider, mer tid för firman och förhoppningsvis en möjlighet att få in organiserad träning. Mitt ben behöver fortfarande rehabiliteras, och för min del handlar det om ganska så tung styrketräning för det FRISKA benet, eftersom det visade sig att jag har en ganska så kraftig muskulär obalans mellan benen, vilket skapat överansträngning på det starka/vänstra benet. Nåväl- tänkte att vafan, det kan ju vara bra att ha ett initialvärde som otränad, så jag vet vad jag utgår ifrån. Eftersom jag har en 839 i hallen så är det inga problem att testa mig när jag själv känner för det, så det var bara att gasa igång. Andningen kändes oväntat bra, men av förklarliga skäl så var benen inte alls med i matchen. Resultatet då? 343W. Inget som skrämmer någon, tyvärr. Men ändå något bättre än vad jag trodde. Siktar på toppform till suggan...